Dagens Nyheter – 30 augusti 1871, sida 2

Hvilken renhet, hvilken oskuld på Margaretas pannal — Det är verkligen icke första gången jag hör namnet Cabeliau, sade slutligen Armand Louis. Jag har rest från Antverpen till Norge på ett skepp, hvars befälhafvare hette Abraham. — Det var min far. — Han talade med mig om sin dotter, och han har räddat mitt lif. En mörk rodnad uppsteg på Margaretas kinder. — Ahl! återtog hon, i det hon sänkte hufvudet; han och de ädla handlingarne följas alltid åt. Hennes bröst häfde sig våldsamt; man såg på de darrande läpparne, hvilken häftig rörelse uppstått i hennes inre. I stället för den starka rodnaden utbredde sig en blekhet, liknande dödens, öfver hennes anlete. — Margareta! utbrast grefven af Wasaborg. — Gud har icke utsträckt sin välsignande hand öfver Abraham OCabeliaus dotter, sade då Margareta med sorgsen stämma; men den man, hvars lif min far räddat, skall i bennes hem mottagas med samma vänlighet som i hane, Ni är utan tvifvel grefve Armand Louis de la Guerche? Armand Louis bugade sig. — Herr de la Guerche? sade i sin tur grefven af Wasaborg med en åtbörd af öfverraskning.