Dagens Nyheter – 30 augusti 1871, sida 2

AVN skicklighet, men ehuru han fortfarande lyckades parera de tredubbla stötar som riktades mot honom, kunde han dock ej hoppas att gå segrande ur striden. Hans arm började redan tröttna, och här och der visade sig bloddroppar på hans tröja. — Hugg och stick flinkt, gossar! ropade kaptenen. Skona honom inte! Kom hit och hjelp oss, Pehr! Kaptenen tänkte icke mera på de fem hundra dukaterna, så starkt var det hämndbegär som vaknat hos honom. Pehr, hvilken var sysselsatt med att knyta ihop tömmarne, lemnade vagnen och nalkades de stridande; men i det ögonblick, då han stod i begrepp att draga sin sabel ur slidan, fick han se en ryttare på vägen invid häcken. — Den svarte ryttaren!... Rädde sig hvem gom kan! ropade han. Och han begynte springa af alla krafter och försvann i skogen. En viss tvekan förspordes bland de tre som kämpade mot Armand Louis; denne begagnade gig häraf, och genom ett hastigt utfall blef han qvitt en af motståndarne, en lakej som stupade omkull i gräset och förblef liggande med ett väldigt sår i halsen. Kusken började nu också känna sig mindre väl till mods, hvarför han äfvenledes tog till flykten. — Hjelp! hjelp! skrek plötsligt den fångna qvinnan, som hoppat ur åkdonet och kom springande på vägen.