Dagens Nyheter – 30 augusti 1871, sida 2

Men då han åter fästade ögonen på drottningen i detta fö-palats, syntes honom all den lyx och prakt, hvarmed hen omgafs, förblekna. Sådan hade han ej kunnat föreställa sig gudinnan i detta tempel. Hon var såsom en uppenbarelse från en högre verld. — Ni förstår nu att jag älskar henne högre än mitt lif, sade grefven af Wasaborg, som märkte, huru hänryckt Armand Louis blef. Och utan er skulle jag kanske ha förlorat henne! Er hand, min herre! Den unga damen, som Armand Louis ryckt ur kapten Jakobus klor upplyftade sina blå, milda ögon och såg på. sin räddare. — Ert namn, min herre, sade hon, på det att Margareta Cabeliau må kunna välsigna det i sitt hjerta. — Cabeliau! Margareta Cabeliau! utropade Armand Louis, på hvilkens ansigte den sbörsta öfverraskning afmålade sig. — Förvånar er detta namn? frågade Meargareta. Hör ni det ej nu för första gången? Herr de la Guerche erfor en viss förlägenhet; han hade svårt för att svara. Hvarför denna hemlighetsfullhet, om Margareta var grefvens af Wasaborg maka? Någonting sade honom att den unga qvinnan befann sig i en af dessa positioner, som tusen omständigheter kunna förklara och ursäkta, men som den gamle kaptenen med sin stränga moral utan allt tvifvel fördömde,