Dagens Nyheter – 30 augusti 1871, sida 1

— Känner ni mig? — Icke jag, återtog grefven af Wasaborg, något tveksam; men en gardeskapten hos konungen, som haft tillfälle att se er flera gånger, har talat med mig om er. Ni är stadd i en beskickning, tror jag? — Ja, det kan man säga om mig med ungefär samma befogenhet som man säger om hästen, på hvilken ministern rider, att han bär den tuoga regeringsbördan. Man har bedt mig fara hit med några handlingar; det har jag gjort; man har bedt mig vänta, och det har jag också gjort. — Och nu? — Nu väntar jag fortfarande. — Och ri har ingen kännedom om hvad de handlingar innehålla, som ni låtit framlemna till konungen? — Nej. Detta svar syntes gifva grefven af Wasaborg mycket att fundera på. Hans ansigte förändrade uttryck; ett allvarligt begrundande afspeglade sig deri. Margareta satt med hufvudet lutadt mot handen, försänkt i drömmar, hvilkas skuggor öfverforo hennes bleka panna. En djup tystnad inträdde. Öfverlemnad åt sig sjelf, började herr dela Guerche se sig litet nogare omkring; oaktadt sina olympiska egenskaper, äro hjeltarne ibland menniskor. Den unge mannen erfor en hunger, som blef alltmera pinsam. Hans blick dröjde vid ett bord, som han märkt genas