Dagens Nyheter – 30 augusti 1871, sida 1

Från Utlandet. Diskussionen i franska lagstiftande församlingen rörande upplösandet af nationalgardet tyckes ha varit stormande, Enligt ett telegrafiskt meddelande till Times för den 25 dis Berätta vi om denna samihankömst följahde: General Chanzr föredrog utskottets förslag, som tillstyrkte nationalgardets omedelbara upplösning. General Pelissir, tillhörande minoriteten inom utskottet, höll ett tal, hvari han ville bevisa, att det icke var lämpligt eller försigtigt att skrida till en omedelbar upplösning, Han påpekade faran åf att försöka afväpna nationalgardet — en handling soin kunde, sade han, påskynda eh kris och leda till nya förvecklingar inom landet: Vicomte Meaux höll ett tal, hvilket mottogs med lifliga applåder af högern och täta afbrott från venstern. Han sade, att natiönalgardes-institutionen var oförenlig med den fria utöfningen af allmänna omröstningen, och han sökte bevisa, att gardet ej utgjorde en styrka af något värde mot en Btländsk fiende. Han begärde en omedelbar upplösning och motsätte sig hvårju tanko på att uppskjuta åtgärden. r Thiers medgaf, att de åt nationalgardet anförtrodda vapnen voro på några ställen i dåliga händer och att de måste återtagas, men det skulle, sade han, vara mycket orätt att visa misstro mot nationalgardet i dess helhet. Tal. erkände nödvändigheten af fjrdets Oomorganisering, men påstod, att det skulle vara omöjligt att göra sig helt och hållet af med detsamma. Kostnaden för att låta vaktgöringen i de stora städerna bestridas af linien och gendarmeriet ensamma skulle vara ofantlig och omöjlig att bära. Det borde uttalas såsom Princip, att en stad skulle sjelf bostrida ordningens upprätthållande, men tal. ville icko, att hvarje valman skulle vara beväpnad. Församlingen borde öfverlemna åt tegeringen att handla efter bästa öfvertygelso och gifva henne full frihet att välja det rätta ögonblicket för att afväpna nationalgardet, ty det skulle blott oroa landet, om församlingen ålade regeringen såsom en ovilkorlig skyldighet att bandla genast. Med afse ende på de farhågor, som högern uttalat. förklarade tal., att ban på sin ära och inför historien ville ansvara för ordningens bibehållande. Andan inom armån var förträfflig; alla stora städerna hade stark garnison, och lugnets störande var omöjligt. Regeringen hade alla medel i sin hand och var fast besluten att skoningslöst krossa hvarje försök att störa det allmänna lugnet. Men det var al vigt att undvixa äfven det minsta obehag på rund af den invorkan det skulle utöfva på lan dets kredit. Derför motsatte sig tal, den af utskottet tillstyrkta godtyckliga och hänsynslösa åtgärden. Men, tillade iers, om också möjligheten af den materiela ordhingens störande kan undvikas, måste man likväl beklaga det moraliska obehag, som åstadkommes genom partilidelser och söndringar. Hufvudändamålet och den ledande tanken för hans politik var att förhindra det ena politiska partiet från att angripa det andra. Thiers afbröts ofta genom utbrott från högern. Vändande sig till redlemmarne af detta parti, uppmanade han dem allvarligt att hysa aktning för sig sjelfva genom att hysa aktning för den man, som de valt, huru föga de än kunde nu undeistödja honom. Då afbrotten från högern blefvo mycket våldsamina, slöt Thiers sitt anförande med orden: Det är sant, att jag i vissa punkter icke öfverensstämmer ILed församlingen, men jag kan icke smickra. Jag måste öppet säga eder min åsigt. Jag fruktar att, efter de utbrott som förnummits från en viss del af församlingen, det förtroende, som förut hystes till mig, nu är rubbadt. Jag vet, hvilket beslut som påtvingas mig af det skådespel, bvartill jag nu varit vittne. Jag har ej någonting annat att meddela törsamlingen Thiers tal emottogs med starka hurrarop af venstern och följdes med en längre ihållande storm under flera minuter, Derpå framkom general Ducrot med sitt af oss förut omnämnda bemedlin sförslag, som med 488 röster mot 154 antogs af församlingen. Ett telegram till Times för den 26 berättar, att Thiers omedelbart efter sitt tal begaf 51g In 1 ett närgränsande rum och nedskref I sin afskedsansökan. Som bekant, öfvertalades : han dock af fiera deputerade att afstå från sin afskedsplan,