Dagens Nyheter – 26 augusti 1871, sida 1

ÅN VV lyftade den rymliga börsen och skakade densamma, gaf den intet tecken till lif. Den hade dött på ärans fält. Johan v. Werth stödde sina båda armbågar mot bordet. — Behagar ni fortsätta? sade han; jag tar den der börsen i pant för hundra daler. Renaud ämnade gå in på förslaget; men han varnades genom en sträng blick, som herr de la Guerche i detsamma kastade på honom, och han svarade derför: — Nej, nu kan det vara nog för i dag. Då de två vännerna ett par timmar sednare kommo upp i sina rum, genomletade Armand Louis sin kappsäck, utan att finna ens så mycket som ett enda öre deri. Han såg på Renaud med en frågande min, hvarpå denne svarade: — Min kappsäck är alltför hederlig för att icke likna din; den fördömde Baronen har tagit alla pengar jag egde. — Du har således inte en sou qvar? — Nej. — Och vi äro i Sverige! — Det är komiskt! ropade Renaud. Och båda två utbrusto i gapskratt. För att förklara denna munterhet, torde böra nämnas, att denna dag hade ingen dansat med Adrienne, samt att Renaud lyckats i smyg upptaga och gömma invid sitt bröst en blomma, som fröken de Pardaillan tappat. Armand Louis öppnade fönstret. Näkter