Dagens Nyheter – 25 augusti 1871, sida 2

mot fröken de Souvigny? utropade Armand Louis, som gerna skulle ha önskat att alla menniskor endast haft blick för fröken de Pardaitlans skönhet. All den svartsjuka, som plågat honom under grefve Pappenheims besök på GrandeFortelle, vaknade ånyo hos honom, ännu mera bitter och qvalfull än förr. Det gick icke en dag förbi, utan att han kände sig frestad att skära halsen af en eller annan person, som antingen dansat eller språkat med Adrienne. Så ofta Armand Louis talade med någon af de talrika gästerna på S:t Wast, uraktlät han aldrig att prisa Diana de Pardaillans behagfulla väsende, men det hände icke sällan att han fick till svar: — Det är sannt, men hennes kusin, fröken de Souvigny, är ej mindre intagande. Herr de Chaufontaine hade, såsom viredan sett, genast upptäckt den skönhet, hvarmed det behagat försynen att pryda fröken de Pardaillan, och en afton inträdde han till Armand Louis samt utgjöt sitt hjertas känslor inför denne i följande ordalag: — Hur är det möjligt, att ett sådant hår, så vackra tänder, så förtjusande händer, en panna så ren, en mun så liknande rosen kunnat falla på en kättersk qvinnas lott, ty hon tillhör hugenott-ligan, likasom din kusin Adrienne! Jag frågar dig, min vän: hvad tänka de helige i P:radiset på, när de tillåta slikt?