Dagens Nyheter – 25 augusti 1871, sida 1

Derpå tillade han suckande. — Ack, du gode Gud! det finns så många fula katolska damer, som Du ej tänker på! Och till herr de la Guerche sade ban: — Det tjenar ingenting till att jag förställer mig. Jag har råkat i djefvulens garn, jag är förälskad i en föraktlig kätterska, hvilken är skön som Madonnan. — Du stackars katolik? utbrast Armand Louis, som visste detta mycket väl förut. — Ja, jag! Min själ har blifvit ett offer åt afgrundsfursten; men jag har fått en id, genom hvilken jag hoppas bli räddad. — Låt höra, hvad det är för en id. — Jag är förälskad i fröken de Pardaillan, men som det är opassande för mig, en ifrig katolik, att hysa dylika känslor för en kätterska, skall jag såsom en botgöring förälska mig i en annan qvinna, och denna andra är redan funnen. — Här i slottet? — Ja, just här; det är en ungdom, som man påstår vara enka. — Baronessan Igomer? — Hon och ingen annan. Baronessan är tjugufem år gammal, det är hon, som skall leda mig på den rätta vägen. — Straffpredikanten är väl vacker, tycker jag. — Desto hårdare blir säkert också straffet. Armand Louis kunde verkligen icke förstå, huru baronessan Igomers skönhet kunde komma