Röfvaren Gasparoni och hans band. Denna bekanto röfvare, som skildrats af Alexander Dumas och Garibaldi i derag romaner och hvilken så länge var en skräck för trakten kring Rom, har nu, efter långvarig fångenskap, jemte sina kamrater af italienska regeringen frigifvits och anlände för några dagar sedan till Rom, der han väckte allmän nyfikenhet. : Den djerfva röfvarens lefnadshistoria liknar en roman. Född år 1794 under de sista åren af Pius VII:s regering, begick han med sitt band af vilda sällar alla möjliga ogerningar. Egande ett orubbligt mod, utöfvade han ett sådant inflytande på alla, som nalkades honom, att den påfliga regeringen aldrig lyckades bemäktiga sig honom, fastän hon uppbjöd alla medel, skickade sina soldater efter honom och strödde ut penningar med fulla händer, för att få honom utlemnad. Campagnan, Pontinska träsken och särskildt mellan Frosinono och Terracina begicks ej ett brott, i hvilket Gasparoni ieke var delaktig; han utstod alla ansträngningar och försakelser. År 1825 beslöt påfliga regeringen, emedan hon ej med våld kunde göra slut på hans dåd, att bemäktiga sig honom genom list. Hon valde härtill en prest, abbe Pellegrini, hvilken hon skickade som deputerad will det läger, der Gasparoni huserade med 22 andre röfvare. Det lyckades abbens öfvertalningsförmåga att förmå Gasparoni till en kapitulation. Man afslöt ett fördrag; Gasparoni uppställde följande vilkor: att;han och hans kamrater skulle få bohålla lifvet, att deras egendom skulle förbli orörd, att man skulle gifva dem säker eskort och föra dem till Civita Vecchia, der de ville inskeppa sig under löfte om att aldrig, hvarken döda eller lefvande, återvända till de påfliga staterna. Pellegrini :antog med glädje dessa förslag och undertecknade fredspreliminärerna. Men då bandet nedlagt vapen, fann det sig vara pedraget af presten, ty man belade dess medlemmar med kedjor och förde bort dem under stark betäckning. Leo XII, som då regerade, kunde med möda förmås att skänka röfvarena lifvet. Gasparoni och hans kamrater skickades först på galererna i Civita Vecchia och derefter till Civita Castellana. Först behandlade man dem mycket strängt, ja, grymt; först under de sista åren utöfvades något mera mildhet mot dem. De vande sig å sin sida vid galererna, och Gasparoni fann sig slutligen som hemma på dem. De främlingar, som kommo till Rom, besökte af nyfikenhet den djerfva röfvaren och bans kamrater. Han hade alltid fotografier på sig samt en bok, som åskådligt beskref hans vilda streck och brott, hans blodoch mordgerringar. Dessa porträtt och böcker sålde han till främlingarne, och vinsten derpå använde ban till att någorlunda lindra fångenskapens lidanden. Dessa röfvare ha för öfrigt icko på länge varit farliga. De hyste icko något agg till rogeringen, men väl till den falska presten, som med sin fromma min och hygklande vänlighet ljugit för och bedragit dem. Af de 22 fångarne äro emellertid endast 7 ännu vid lif, och den italienska regeringen har frigifvit dem, först och främst derför att någon ordentlig rättegång aldrig varit anhängiggjord emot dem, och för det andra derför se 46 års galerstraff väl kan försona månget rott. Af dessa 7 äro 5 intagna på lasarettet Trinitå del Pellegrini e Convalescenti, under det de två återvändt till sina familjer. Då man underrättade dem om att de blifvit fria, visade de ej någon synnerlig glädje; fängelselifvet hade för dem blifvit en vana. Blott en af dem frågade genast, om abb Pellegrini ännu lefde. Denne skall i sjelfva verket ännu vara vid lif, men har, äfven han, blifvit gammal och skröplig. Gasparoni är intagen på lasarettet. Han är skallig, men bär ett långt, majestätiskt skägg Han är ännu förundransvärdt stark och frisk och trots sina 77 år en imponerande gestalt. Hans ögon lysa, hans blick är fast och energisk. Hans minne och hans själskrafter ha aj lidit det ringaste, och han eger en stor förmåga att uttrycka sig. Med god uppfostran och under andra lefnadsförhållanden skulle han kanske blifvit en framstående man i det goda. Han är slägt till kardinal Antonelli, uemligen son till dennes moster. Gasparoni och hans röfvareband höllo häromlagen sitt intåg i Rom. De passerade i galadrägt Corson, Piazza Farnese och Campo del Fiori: koniska hattar med fladdrande band och tuppfjädrar, sammetsjackor och tofsar, karmosinröda skärp och höga damasker; snöhvita ockar och skägg, hvilk. ckte ned till deras