Dagens Nyheter – 22 augusti 1871, sida 2

Rv — Ack! hvad skulle ni göra med en stackars puckelryggig varelse, som jag är? De fem flyktingarne hoppade upp i sadeln. Dammolnet närmade sig hastigt. Plötsligt hördes flera skott, och fyra å fem kulor hveno förbi de resandes öron. Petter uppgaf ett högt anskri och ropade: — Det är ute med mig! En kula hade genomborrat hans bröst. Han sjönk ned vid foten af ett träd, och döden utbredde sin skugga öfver hans ansigte. Armand Louis ville stiga af hästen, men Petter bejdade honom med en åtbörd. — Kan jag göra något för dig? frågade herr de la Guerche rörd. Petter skakade på hufvudet och svarade med matt stämma: — De ha sigtat alltför väl. Om jag varit er til någon nytta, så egna ibland en vänlig tanke! åt den stackars puckelryggige. — Dö i frid! Jag skall hämnas dig, sade Renaud, hvilkens ögon voro fuktiga af tårar. Flyktingarne anträdde nu färden och hade inom några få sekunder lemnat byn bakom sig. Dragonerna passerade förbi den döende Petter och fortsatte förföljandet. Renaud saktade ibland farten och blef ett stycke efter sin vän Armand Louis. Då och då vände han om hufvudet, för att se hvilket afstånd skilde honom från dragonerne. — De äro bara sju eller åtta, mumlade han. Om vi inte hade fröken de Souvigny med