Dagens Nyheter – 21 augusti 1871, sida 3

bestående af hrr Flodman, Hedin och Wieselgren, att formulera och till dagens sammanträde framlägga ett förslag till ett så beskaffadt uttalande. Uti behandlingen af ofvannämda frågor, som föredrogos på förmiddagen, deltogo förutoim de begge ordförandena, sekreteraren och notarien, endäst fjorton deltagare. Eftermiddagens sammanträde, som uteslutande upptogs af blott en enda af de utaf kommitterade föreslagna ändringarne uti nu gällande tryckfrihetslag, var deremot ganska talrikt besökt. Tvenne nya deltagare hade oekså låtit anteckna sig, nemligen hr J.H. Struwe för Nya Norrländska Korrespondenten (Sundsvall) och lektor Blomstrand (för Förposten i Göteborg), hvilken senare anlände från Lund, der hån varit en verksam deltagare i folkskoleläraremötets förhandlingar, med snälltåget kl. 7, infann sig omedelbart derefter på publicistmötet, der han fick kommitterades förslag till genomseende, och var omkring en fjerdedels timme efter sin ankomst redan färdig att begära ordet för att deltaga i diskussionen. Frågan om det personliga ansvaret för tryckfrihetsbrott, särdeles de af den periodiska pressen begångna, ansågs af detta såväl som af de begge föregående publicistmötena som den vigtigaste delen af den å bane bragta reformen. För att så vidt möjligt förekomma det så kallade ansvaringssystemet hade kommitterade uti sitt förslag till förändrad lydelse af 2 1 mom. 4 i tryckfrihetsförordningen bibehållit skyldigheten att göra anmälan om tillämnadt utgitvande af periodisk skrift, men deremoi uteslutit allt det, hvarigenom intyg om dylik anmälan dels får karakteren af ett såkalladt tillståndsbevis, dels kan användas såsom uteslutande giltigt bevis derom, hvilken skall för pressförbrytelse ansvara. Alla de uppträdande talarne, med undantag af en enda, som ansåg det vore bäst att låta det förblitva vid det gamla, voro ense om att något borde och måste göras för att inskränka det för pressen skymfliga ansvaringssystemet. Deremot voro tankarne delade om, huruvida den af kommitterade föreslagna skyldigheten för en tidningsutgifvare att å hvarje nummer utsätta sitt namn i egenskap af utgifvare skulle komma att blifva något verksamt korrektiv mot det inrotade missbruket. Denna sidas talare, eller hvr Ekgren, Flodman, Mengel, Forssell, ansågo derför, att sistlidne riksdags konstitutionsutskotts förslag i denna punkt vore att föredraga framför kommitterades. Detta innehåller nemligen bland annat, att den upp: gifna utgifvaren bör vara den, som bestämmer skriftens innehåll, samt att, i händelse uppgiften härom af juryn pröfvas vara oriktig, ansvaret skall drabba boktryckaren. De talare, som uppträdde till försvar för kommitterades förslag, eller hrr Sohlman, Wieselgren, Gumcelwus, Hedin, Blomstrand m. fl., fäste, deremot uppmärksamheten på, att utplånandet af föreskriften om tillståndsbeviset borttoge legaliserandet af ett missbruk, som i hittills gällande föreskrifter haft sitt stöd, men som, i händelse den föreslagna förändringen blefye lag, skulle blifva allt mer och mer sällsynt, enär det komme att ligga i domaremaktens skön att i hvarje särskildt fall pröfva om den uppgifna utgifvaren vore den verklige tidningsutgifvaren eller icke, i hvilket senare fall den som å tidningen utsatt falskt namn komme att drabbas af ansvar ej blott för den åtalade pressförseelsen, utan äfven för bedrägeri. — Kommitterades förslag vann emellertid seger vid voteringen med 10 röster mot 6. Vid denna votering nedlade dock många af de närvarande deltagarne, bland andra samtlige representanterna för den finska pressen, sina röster. Mötet fortsätter och afslutar i dag sina förhandlingar.