Dagens Nyheter – 21 augusti 1871, sida 2

hade nyckeln. Knappt hade värden hört don Gaspards namn, förrän han steg upp och gick ned i källaren. Petter följde efter honom och tillslöt dörren samt läste igen densamma utanför, hvadan värden således blef instängdi sin egen källare. Sedan detta var ombestyrdt, kom han tillbaka till mig. Jag uppsökte nu mina banditer och lemnade dem de två värjorna; de omfamnade mig och jag bjöd dem på två bålar vin, hvari sömnpulvret var upplöst och som Petter bar fram med den enfaldigaste min i verlden. Jag behöfde verkligen icke vara rädd för att deras törst redan förut blifvit släckt, ty de drucko som om de nyss genomvandrat en öken. Alltefter som de drucko, verkade sömndrycken, och slutligen snarkade alla. Vi lemnade dem i ro, och för att de ej måtte bli oroade af nyfikna, barrikaderade vi porten, som leder till stora gården. — Och Dominique? — Medan jag var sysselsatt med de drickande, arbetade Dominique jemte Petter i stallet, der de utvalde och sadlade de bästa hästarne. Dominique är en ordningsmenniska, och för att icke bli störd i sitt arbete fann han sig nödsakad att strypa en stalldräng som strök omkring i närheten. Petter hade underrättat honom om att denne man, som spelade mycket och tappade ofta, var en i grund och botten dålig karl. — Allt gick således bra; hör jag? — Åbhja, temligen bra; men ingenting är