Dagens Nyheter – 21 augusti 1871, sida 1

git blinda stoiska troX, yttrade sonen, hetraktade han enhvar, som ej ville offra sitt lif för kommunens sak, som förrädare. Men han ansåg sig ej ha rätt att tadla dem, ifall han icke började med sitt eget kött och blod. Tro mig, han gjorde det med blödaude hjerta. Han har burit mig på sina armar, han älskar mig så innerhgt en far kan älska. När jag blef fri, skyndade jag till barrikaden, ej för att slåss, men för att med min kropp betäeka honom mot kulorna, för att rädda honom eller dö. Öfverste V. återgaf friheten åt båda. Det fanns hos denne gubbe, fanatismen oberäknadt, något af denna gammalromerska dygd, som forntiden prisade hos en Brutus och hvaraf nutidens Frankrike är i starkt behof. Juleg Clarötie döljer icke sin åsigt, att Paris egde stoisk tro och republikansk hängifvenhet för en idå, det göt i strömmar sitt blod på kommunens barrikader, men olyckligtvis för ett oklart mål och på en vink af ti. :en del ovärdiga ledare. En deputation från Paris stadsfullmäktige har uppvaktat Thiers för att anhälla, det han villd använda sitt inflytande på nationalförsamlingen så, att församlingen förlade sitt säte till hufyudstaden. Thiers svarade öppet, att han i detta afseende ämnade förhålla sig neutral. Franska tidningar berätta, att ryske kejsaren vid general Le Flos audiens hos honom mottagit franska republikens sändebud. med stor artighet och under samtalets lopp försäkrat, att ryktet om ett förbund mellan kejsardömena Ryssland och Tyskland vore fullkomligt ogrundadt. ij Paris Journal meddelar ett bref från en förut varande medlem af IInternationale, Fribourg, hvari denne omtalar, att han inför den kommission, som hade i uppdrag att anställa undersökning rörande septembertilldragelserna, meddelat, att hr Jules Simon varit medlem af LInternationale. Man har naturligtvis lagt mycken vigt vid detta den nuvarande undervisnings. och kultusministerns forna förhållande till LInternationale, och den klerikala tidningen Monde offentiiggör nuett bref från Jules Simon, hvilket upplästes i LInternationales kongress i Lausanne den 15 september 1869 och i hvilket det heter: ; Män, hvilka af egen drift i verldens alla länder förena sig för ernåendet af ett gemensamt mål och för ett ädelt mål, hvilka ej ha nägot annat sträfvande än att medverka till det sunda mennizkoförståndets och förnuftets seger, hvilka i politiken, socialismen och vetenskapen blott söka sanningen och med lika förakt behandla det brutala väldet och routinen, dessa begge fiender till tanken; en församling, som ej har nagon annan president än den hon väljer och intet annat reglemente än det hon sjelf gifver sig, det är ett skådespel som uppväger den offleiella sanningen, den officiella rättvisan, den styckevis oktrojerade friheten ech den af myriader inskränkningar och konventionella förhållanden qväfda sanningen. Tron mig, då jag från tribunen yrkade afskaftandet af den stående armen, kyrkans skiljande från staten och fribet för pressen, då talade jag icke till lagstiftande kären, utan till en kongr jag lemnade åt den på förhand mitt bidrag, I m jag idag fjerran ifrån sänder er mitt bifall och mina goda önskningar. Monde frågar maliciöst, om de lagrum, som hr Dufaure andragit mot LInternationale, också skola användas på hans embetsbroder och vän, undervisningsministern, som så tydligt uttalat -sig om sin ställning till IT Internationale. Kommunalråden i Ofen och Pesth ha gått i författning om att hindra ofelbarhetsdogmens införande såsom trosartikel i såväl de ungerska som de tyska skolorna derstädes, äfvensom dogmens predikande i kyrkorna. a