Dagens Nyheter – 21 augusti 1871, sida 1

— Farväl, hederlige gosse, yttrade Carquofou och räckte Petter sin hand. — Må Gud skydda er! ropade Petter, och derpå bar det af i galopp för de fem ryttarne, under det att skriket och ropen bakom dem blefvo dubbelt starkare. Sedam de ridit tre å fyra mili full karrier, saktade de farten på Carquefous inrådan. — Jag känner mig visst inte trygg ännu, sade denne, men man måste ge hästarne tid till att hemta andan. Han tog af sig sin hatt och begagnade densamma som solfjäder. — Hör på, nu skall du berätta för oss, sade Renaud, huru du bar dig åt för att hindra den druckna garnisonen från att anfalla oss samt för att anskaffa dessa vackra spanska hästar, som ännu äro lika lifliga, oaktadt de tillryggalegt en så lång väg i vildt galopp. — Jag vet knappt sjelf huru det gått till, sade Carquefou, men jag skall emellertid tala om hvad jag vet. HSom ni minnas, gingo jag och Dominique ut för att köpa två värjor hos en vapensmed och något slags sömnpulver hos en apotekare. — Ja. — Värjorna fingo vi utan svårighet; hvad sömnpulyret angår, lyckades jag tilltvinga mig detta genom att låta en guld-ecu falla på disken och samtidigt dermed spetsen af min dolk blänka på två tums afstånd från apotekarens näsa. Den resonnable mannen lät sig