Dagens Nyheter – 18 augusti 1871, sida 2

miner! hvilka ansigten! Fråga. blott Domirique, som jag inbjudit att göra mig sällskap. Dominique lyftade sina ögon och armar mot himmelen. — Men Dominique är en klok gosse, som vet att taga till flykten i rättan tid, fortfor Carquefou. Gripen .af förskräckelse, orörlig och blek som ett lik kände jäg blodet stelna i mina ådror. Kom hit och drick detta! ropade anföraren för röfvarebandet och räckte mig en bägare vin. Jag har från barndomen lärt mig att inte vara ohöfiig mot folk, som äro mig öfverlägsna i styrka, och närmade mig derför. Nä, så drick då; du hör väl till de resande, som min förman träffade på vägen till Mecheln? fortfor röfvaren. Jag svarade men en jakande åtbörd. Vi tjena under don Gaspard dAlbacdte, en kapten, som icke har sin like 1 fråga om att slåss; den ende som möjligen skulle kunna mäta sig med honom är hans löjtnant, den värdige Matheus Orlscopp. Detta lilla tal försatte mig i en sådan sinnesrörelse, att jag endast med störstå möda kunde stå på benen. Banditerna började nu öfverhopa mig med frågor, men tack vare försynen, som skänkt mig ett ytterst enfaldigt utseende, svar.de jag på ett så tillfredsställande sätt, att man föreslog mig att ingå i bandet såsom arbetande ledamot; jag invände att jag var så klent utrustad på förrtindets vägnar, men då de blefvo alltmera enträgna, gaf jag slutligen efter, och för att