fo Tr a nr Sä Pn Försvarsfrågan och folkmötena. Inom landet har under de senaste veckorna pågått och pågår ännu en liflig rörelse, som våra läsare känna af de många referater öfver folkmöten på skilda häll, hvilka vi meddelat. Dessa folkmöten ha hållits för afgifvande af opinionsyttringar rörande dels regeringens senast framlagda förslag till ny armåorganisation, dels andra kammarens i anledning deraf fattade beslut. Det har ej förundrat oss så litet, det måste vi bekänna, att denna rörelse länge fått pågå ostörd af de få organer inom pressen, hvilka tillförene aldrig försummat tillfället att spå ett särdeles ovänligt, oftast hånfullt, sätt angripa dessa folkmöten och de personer, genom hvilkas föranstaltande de tillkommit. Så mycket undransvärdare har detta förefallit oss, som de vid dessa folkmöten uttalade åsigterna, med ett eller två undantag, varit alldeles motsatta dem, som hyllas af de tidningar, hvilka alltid med oblida ögon betraktat den stora allmänhetens vaknande intresse för allmänna angelägenheter och dess visade håg att på den enda väg, som stod öppen, uttala sina önskningar, farhågor och förhoppningar rörande frågor, som angå hvar och en medborgare särskildt och alla gemensamt. Vi föranleddes deraf till antagandet, att den öfvermenskliga ansträngning, som de antydda ärade kollegerna underkastade sig vid försvarsfrågans behandling i början af året, så medtog deras krafter, att de gjorde anspråk på att för egen räkning få tillämpad den gamla satsen: SNär jag nu arbetat som en hel karl, så måste jag sofva som två.ll Antingen bedrogo vi oss häri helt och hållet, eller ock är hvilans tid nu förbi; ty under loppet af 14dagar bar kriget mot folkmötena åter börjat, med angrepp från två särskilda håll — de gamla, derifrån stötarne förut kommit. Först ryckte Malmö Snällpost fram, mera dock, tyckes det, för att rekognoscera, än för att angripa på fullt allvar, hvilken roll öfvertagits af Nya Dagligt Allehanda, som dock nu, det är oss ett nöje att erkänna det, visat mer hofsamhet i manåren än förr, om än sinnelaget är detsamma. Det är förmodligen en påtryckning af tidsandan som åstadkommit förändringen. Båda dessa tidningar uppstämma sina gamla klagovisor deröfver, att ingen djupsinnig diskussion vid folkmötena eger rum, Af hvilken omständighet, efter deras förmenande, bör framgå, att de personer, som delaga i dessa folkmöten och instämma i der beslutade resolutioner, litet eller intet veta den sak, hvarom de yttra sig. Folkmötenas uttalade åsigter förtjena sålunda ej något afseende, säga de. Båda öfverensstämma äfven deri, att folkmötena icke utala den bland landets stora flertal rådande pinionen rörande försvarets ordnande. Detta, ninst sagdt, vågade påstående bevisa de ned anförande af den omständigheten, som le klandra, att — valkretsarnes riksdagsmän ammankallat mötena. De blicka med en örande saknad tillbaka till de folkmöten, om köllos i början af året, äfven då för att uttala sig om försvaret, men hvarvid det cke gällde sättet för försvarets ordnande, tan att få ett ordnadt försvar. Dagligt Alleanda, hvars tankegång vid jemförelsen