Dagens Nyheter – 18 augusti 1871, sida 2

lemna mig tillfälle att bevisa min användbarhet, uppdrog man åt mig att utbyta era värjor mot andra af bleck . . . Jag nästan lofvade att göra detta. — Huru, din bof? — Ack, herr markis, hela verlden vet att jag inte är någen hjelte! Mina tolf fiya vänner ha. åtta eller tio kamrater som ströfva omkring här i trakten. De ha låtit mig förstå att kaptenen beslutat erbjuda sin hand ät en ung fransyska, som nyss ankommit till CMaltheserkorset. Bröllopet skall firas utan prest och herr Matheus skall fungera såsom vittne. Detta fick jdg veta af anföraren, en lång, rödhårig bandit, som jag inte gerna skulle vilja möta i en skog, sedan det blifvit mörkt en qväll. Adrienne tryckte sig förskräckt intill Armand Louis. — Må vi då genast stiga till häst och rida i sporrsträck härifrån. Vi äro fyra, om vi inberäkna Dominique, och de äro ett tjog, förutom dem som vi icke veta utaf. — Men för tusan! hästarne ligga ju så godt som döda dernere i stallet, ropade Renaud. — Ah, den skurken! Det är ett puts af Matheus Orlscopp, sade Carquefou. I morgse såg jag honom gå in i stallet, och på eftermiddagen smög ban sig åter dit, lik en orm, som funnit ett fogelbo med ägg i.