Dagens Nyheter – 18 augusti 1871, sida 2

-— 107 — pastejer, och han föraktade icke heller de endast till hälften tömda vinbuteljernaä. — En gammal vis man har sagt att man under de goda dagarne bör tänka på de onda, sade han till Dominique. Dominique beundrade herr Matheus och förvånade sig öfver att så mycket mat kunde få rum i en menniskokropp. Men under det att talrika betjenter oupphörligt belastade bordet med delikata anrättningar, kastade den spanske kaptenen gång efter annan smäktande blickar på fröken de Souvigny. Aldrig hade dyrbarare spetsar prydt hans manschetter, aldrig mera lysande ädelstenar hans fingrar, och han uraktlät icke att vid hvarje lämpligt tillfälle låta diamanterna blixtra för den unga flickans ögon. — Apropbs, herr Matheus Orlscopp, hvad var det ni sade mig? utropade han med en viss nonchalance.? Äro de verkligen sjuka, dessa franska herrars hästar? — HWjuka? utbrast Armand Louis. — Ack, ja! svarade Matheus med högtidligt allvar; i morgse efter messan inträdde jag i stallet, för att se om gästgifvaren gaf kreaturen ordentlig föda . . . Jag torde kanske böra nämna för er, mitt herrskap, att näst efter mina medmenniskor, som jag älskar högst här på jorden, är jag svag för hästar. Jag har den sorgen att nödgas meddela er att de stackars djuren befunno sig i en bedröflig belägenhet, de voro alldeles ur stånd