Dagens Nyheter – 18 augusti 1871, sida 1

mellan mötena vid årets början och dem som nu hållas vi omöjligen, trots all möda, kunnat rätt förstå, tar ett långt steg in på det rent obegripligas område med påståendet: då var det medborgare, som sammankallade medborgare; nu är det ortens riksdagsman, so: inbjuder hufvudsakligen sina kommittenter. Hvari denna skilnad består kunna vi ej fatta. De, sont obestridt utöfva alla medborgerliga rättigheter, äro väl: de som i detta fall äfven ega full kompetens. Att den inbjudande riksdagsmannen tillhor de 106 är förmodligen det, som i Dagligt Allehandas ögon beröfvar honom egenskapen af medborgare4, och att kommittenterna till större delen bestå af rotehållare är en omständighet som välförtjent ådrar dem samma öde. j Nu förhåller det sig dock ej. alldeles så, sem D. A. påstått. Vi ha visserligen ej sett alla inbjudningar till folkmötena, men de, om hvilkas innehåll vi varit i tillfälle taga kännedom, ha ingalunda varit af så exklusiv beskaffenhet, som D. A. velat inbilla folk och hvaröfver tidningen beskärmar sig. Vanligen har inbjudningen utgått till alla för försvarsfrågan intresserade inom valkretsen, till hvilket antal kommittenterna ensamt ej få räknas; och äfven om de än. tresserade ensamt skulle vara kommittenter eller valmän, så borde väl D. A. veta, att många, till och med ganska många, valmän icke äro egare af roterad jord. I den omständigheten, att vid de många nyss hållna folkmötena enhällighet i åsigter förefunnits, kunna vi sålunda ej, såsom D. A., se resultatet af ett konseqvent utestängande af motståndare från öfverläggningarneX, ty några utestängningsförsök ha vi, oaktadt vi uppmärksamt tagit del af hvarje mötes förhandlingar, icke förnummit ringaste spår af, utan vi se deri bevis på, hvad som är faktiskt och hvad en och hvar, som sätter sig i beröring med landtbefolkningen, lätt kan öfvertyga sig om, nemligeu att allmänna meningen kommit på klar fot med den saken, att försvarsbördan bör fördelas lika på alla. Att numera låtsa okunnighet härom, kan möjligen taga sig bra ut ur snobberiets synpunkt och i kretsar, der man känner lust att göra en konst i opinionen, men för menniskor med vanligt sundt svenskt förstånd, låt vara bondförstånd, stöter det alltför mycket på det löjliga, för att kunna tagas annat än som ett dåligt skämt. Hvar och en, som på grund af verklig kännedom om vårt folk vill bedöma detsamma, måste bland de mest framträdande dragen bemärka den fredliga anda, som röjer sig i dess alla framtidsplaner, önskningar och sträfvanden. Detta är för öfrigt förhållandet med alla folk, som fått utveckla sig med den naturliga känslan oförgiftad af ärelystna äfventyrares förvillande läror. Mera än förr har svenska folket emellertid i år tydligt och bestämdt gifvit uttryck åt sin afsky för krig och alla krigiska planer. Det vill ej veta af några äfventyr, det vill ej vara eller blifva lekboll för planer, hvarmed det ej har någonting gemensamt, det vill ej -— icke ens indirekt — göra sig medansvarigt l åtgärder, som kunna framkalla möjligheten af fredsbrott, Om tillvaron af en kompakt opinion rös rande försvarets ordnande sålunda ej kan borträsonneras, sedau de på senaste tiden hållna. folkmötenas resolutioner blifvit kända, SR an far INTA fär hå FER NEN nr RR ft a rr TREA rt