oo Ven belägen ungefär en half: mil från värdshuset. Der har en dufva sitt bo... — Jag känner henne, sade Carquefou, det är en annan mor Frisotte, en blond mor Frisotte, som heter Euphrasie. — Kapten Jakobus är förälskad i henne, återtog mäster Hans; han skulle inte kunna sofva lugnt, om han ej först varit hos henno en stund. ; — Då kunna vi redan anse att vi ha honom i vårt våld, sade Renaud. Armand Lows steg upp. — Mäster Hans, sade han, ni är nu fri igen; men om grefve Pappenheim får veta ett ord, ett enda ord af hvad som nu yttrats oss emellan, kommer jag, så sannt jag är en la Guerche, att utan misskund skjuta er för pannan. — Ack! käre herre, det besväret slipper ni nog; ty får min husbonde blott den ringaste aning om hvad jag här sagt, så stryper han mig genast. Kammartjenaren gjorde en ansträngning för att resa sig upp, och detta lyckades honom verkligen. — Tillåtes det mig nu, mina goda herrar att gå tillbaka hem? sade han. — Gå, svarade Renaud; men om du vill lyda mitt råd, så låt bli att hädanefter visa dig i närheten af värdshuset Trois-Pintes. Herr de Chaufontaine hade knappt hunnit