Dagens Nyheter – 10 augusti 1871, sida 2

Carl Otto Andersson föddes 1840 i Östra Ny socken, Östergötland, der fadren var hemmansegare. Efter första nattvardsgången 1856 blef han arbetare i Norrköping, först vid bomullsspinneri och slutligen vid Motala verkstads afde ning i nämde stad. En dag i slutet af 1857 kom han att i rusigt tillstånd insomna på afträdeshuset och infann sig derefter på verkstaden med nedsmutsad mössa. Detta gaf anledning till skämt, och några dagar derefter började hans arbetskamrat Fagorström att medelst yttranden och tecken drifva gyckel öfver händelsen. Fagerström, som enligt ett vittnö varit svår och kinkig mot kamrater, fortsatte ständigt med stickord och tecken att påmirna om tilldragelsen, hvaraf Andersson uppretades. Han fattade beslut att med knif märka Fagerström och hotade denne dermed, om han ej upphörde med förolämpningarne. Då dessa likväl fortsattes hvarje gång Fagerström såg Andersson, kom denne på den tanken att, för att få vara i fred, röja Fagerström ur vägen. Denna tanke mognade småningom och den 10 april 1858 köpte Andersson en fällknif att begagnas vid det tillämnade mordet. Något tillfälle yppades dock ej den dagen. Någon dag derefter skarpslipade Andersson knifven. Nya förolämpningar stadgade Anderssons beslut och under två aftnar derefter sökte han förgäfves tillfälle att utföra det Sedan Fagerström den 15 Wril ytterligare retat Andersson, inväntade denne Fagerströms och en annans utträdande från en krog, följde efter dem och antöll Fagerström bakifrån på gatan samt tillfogade honom med knifvan så svåra skador, att Fagerström afled, så snart han hunnit föras på sjukhuset. . Andersson, som på stället greps, dömdes för sitt brott till döden, men benådades med lifstids arbete och intogs den 2 december 1858 i gamla straffängelset i Karlskrona. Häritrån sökte Andersson jemte två andra fångar rymma i mars månad 1860, men blef genast gripen och till fängelset återförd Samma år i oktober öfverföll Andersson en annan fånge och tilldelade honom med en s. k. mokare, eller större slägga, ett slag öfver hufvudet, hvaraf uppkom ett öfver hjessan gående två tums långt kontunderadt sår. iyndersson straffades med 40 prygel och ett års cell. Sedan Andersson för undergående af cellstraffet blifvit flyttad till straffängelset i Varberg, gjorde han der i oktober 1862 försök att rymma från stenhuggningsarbetet. men hindrades af soldatbevakningen, hvarvid han med knif anföll och mycket svårt sårade två soldater, hvilka likväl tillfrisknade. . För detta brott dömdes Andersson af krigsrätt och krigshofrätt till 28 dygns vatten och bröd. Efter slutad bestraftning hölls han i cell med arbete en längre tid såsom vädlig för säkerheten. I april 1868 öfverlemnade fängelsets direktör till fångvårdsstyrelsen en af predikanten vid fånfelset afgifven skriftlig anmälan, att han, churu unden af den tystnad, kyrkolagen ålade själa sörjare, ansåg sig af pligt och samvete uppfordrad till den hemställan, att Andersson måtte förflyttas till annat fängelse. Denna framställning undoerstöddes af direktören, som yttrade. att Andersson, hvilken blifvit intagen inom den för opålitliga fånar afsedda särskilda afdelning af fängelset, som callas extra fångklassen, der väl vore inskränkt till sin verkningsförmåga, men att det likväl kunde tänkas, att en person med Anderssons inbundna lynne, okufliga hämndlystnad och beslutsamhet samt ovanliga kroppsstyrka kunde äfven der bereda sig tillfälle att begå våldsamheter, synnerligast mot den inom afdelningen postande bevakningen. Fångvårdsstyrelsen förordnade, att Andersson skulle tills vidare förvaras i cell och der med arbete förses samt att frågan om hans förflyttande borde anmälas vid instundande inspektion af fängelset. Med afseende å hvad vid nämde förrättning förekommit blef Andersson den 4 juli 1868 försänd till straffängelset i Karlskrona, der han någon tid arbetat i cell. . Vid en stor omflyttning af fångar i oktober 1868 blef Andersson försänd tiil straffängelset i Landskrona, hvarest han ett par veckor senare delto. i ett större rymningsföretag. Andersson blef dock hindrad att undkomma och straffades med ett ärs cell. de sex första månaderna utan arbete. Efter att den 2 december 1869 hafva slutat cellstraffet, blef Andersson redan i februari 1870 anmäld för flera nya förseelser, som föranledde hans insättande i cell, der han äter förgick sig och förvarades till den 31 augusti 1870. Andersson synes från början af september 1870 hafva förhällit sig utan anmärkning, till dess han den 20 sistlidne juli begick mord å bevakningssergeanten vid fängelset A. Lindh. Härvid tillgick så, att då Lindh, som för dagen var tjenstgörande å fängelsefabriken, skulle passera genom ena fabriksvåningen, han oförmodadt bief öfverfallen af Carl Otto Andersson, hvilken, försedd med två uddhvassa knifver, tilldelade Lindh ett hugg i magen, hvarvid Lindh omkulltöll, och sedermera flera sår å hufvud, hals och fingrar, hvarefter Andersson gick till sin arbetsplats, kastande knifvarne ifrån sig. Ingen hann ankomma till bjelp, innan våldet var föröfvadt. Sergeant Lindh uppreste sig sjelf och gick ut i förstugan, der han satte sig. Han affördes ofördröjligen till sin bostad, förbands der af läkare och afled den 21 juli på aftonen. Vid förbör inför fängelsedirektören den 21 juli vägrade Andersson i allmänhet att svara framställda frågor, De svar han afgaf innebära, att han vid tillfället ställt sig att invänta Lindhs ankomst och att motivet till brottet varit, att Lindh gjort Andersson emot och att Andersson fått ett års cellbestraffning för Lindhs skull, emedan han icke aftagit mössan för Lindh. Med sistnämnde yttrande synes Andersson ha åsyftat den bestraffning af blott tre mänaders cell, som i februari 4870 älades honum, men hvilken ej varit föranledd af Anderssons försummelse att helsa på Lindh, utan dels af Anderssons uraktlätenhet att, jemte andra fångar, ställa upp sig för visitations undergående, dels deraf, att Andersson fällt högst förolämpande yttranden mot Lind och vaktkonstapeln Lindström samt visat sturskhet ich ohöflighet mot fänsvelsedirektören m. im.