mitt folk och tar sjelf den unga flickan, om jog förstår er rätt? — Menar du med detta att du ej vill inlåta dig på affären? — Hör mig, herr grefve, jag har tjenat i Siebenbirgen under Bethlem Gabor, i Tyskland under grefven af Mansfeld, i Polen under konung Sigismund, i Italien under Piccolomini; jag har varit med nästan öfverallt. När man skriker, är jag döf, när man gråter, är jag blind, när man gör motstånd, slår jag till, Utmärkt. — Dessutom går jag alltid i elden för den som betalar mig. — Jag tror nog att vi till sist skola komma öfverens, sade grefven leende. — Ja, det beror bara på det pris ni vill betala, ädle herre. : — Du får hundra ecus i guld. — Hand och värja höra då er till, sade kaptenen med en djup bugning. — Huru många män har du under ditt kommando? — Omkring trettio, men inom tjugufyra timmar skall jag ha hundra, om det behöfs, — Nej, det beböfs inte. Håll ditt folk gömdt här i trakten i tre dagar; genom min betjent skall jag låta dig veta, när handlingens timme slår; infinn dig då genast. — Jag skall komma. : Herr von Pappenheim funderade en stund hvarunder han höll ögonen fästade på kaptenen.