Dagens Nyheter – 9 augusti 1871, sida 2

—-—-— fä — För all del frukta ingenting, herr grefve! svarade den tyske ädlingen ; herr de la Guerches första duell skall, åtminstone så vidt på mig ankommer, ej bli hans sista. En sekund derefter korsade klingorna hvaråndra. Oaktadt sitt stora sjelfförtroende, erkände herr von Pappenheim genast inom sig, att han hade att göra med en motståndare som, hvad styrkan beträffar, var mindre vanligt utrustad. Två gånger var tysken till och med helt nära att bli träffad. Han rynkade ögonbrynen, och man såg det röda korset afteckna sig på hans panna. Han uppbjöd pu kola sin förmåga, använde alla de ressurser som, tack vare hans ovanliga skicklighet, stodo honom till buds; men först sedan han med en panters vighet böjt sig åt sidan och derigenom undvikit en mot honom riktad stöt, lyckades det honom att träffa Armand Louis, mot hvars arm hans värja då tungt nedföll. Herr de la Guerche tappade i följd häraf gitt vapen. — Förlåt mig, sade grefve Pappenheim, jag fruktade att jag skulle uttrötta er för mycket. Besegrad, som Armand Louis nu var, och detta till på köpet i Adriennes närvaro, skulle den stackars unge mannen helst ha sett att jorden öppnat sig under hans fötter. Redan sträckte han handen mot väggen, då herr de Charnailles gaf honom en betydelsefull vink. — Det är nog nu, sade slottsherrn. Grefve Gottfrieds blick mötte Armand Louis;