Times för den 4 d:s innehåller följande korrespondensartikel från Paris, hvilken artikel vi anse oss böra — dock påminnande om, att ofvannämnde korrespondent redan flera gånger förut i väl tendentiösa ordalag yttrat sig om hemliga planer från Gambettas sida att genom en militär-revolution blifva envåldsherrskare, under namn af republikansk diktator, öfver Frankrike — meddela såsom i mer än ett fall, ej blott karakteristisk, utan äfven beaktansvärd. Den lyder: Om man trott, att kommunist och kommunalistrevolutionen qväfdes i Frankrike den 28 maj, och att 15,000 dödade och 30,000 fångne utgiorde ett medel att lugna de lidelser, som storma i en del af arbetarebefolkningens bröst, så måsto man nu inse, att man derutinnan misstagit sig. Stadsfullmäktigvalen i Paris bevisa, att faran icke är öfverstånden. Om jag får tro berättelser, som jag hör från alla sidor, skall hon tvärtom snart uppträda i en mer hotande form och då utan att någon makt skall kunna afvända henne. Endast två månader ha förflutit från Paris kommunens undergång, men den revolutionära andan stiger igen och är i sjelfva detta Paris, som nyss togs med storm, tillräckligt stark att göra en manifestation vid valen. Den 2 juli erhöllo fem bland kommunalisternas tjugoen kandidater majoritet; nu hafva de fått in trettiofem kandidater bland 80. Huru mycket ha de icke lyckats uträtta på några fi dagar! Vi få icke bedraga oss sjelfve, såsom man alltför ofta gör i Frankrike. Den vändning stadsfullmäktigvalen i Paris tagit är ett all: varsamt nederlag för orduingspartiet och skall snart bära bittra frukter. Det betyder hvarken mer eller mindre än kommunens återupprättande på laglig väg något, som jag längesedan förutsett. De mest komprometterade namn förefinnas bland Paris nya styresmän — hrr Moteu, Bonvalet, Clemenceau, Lockroy och Loiscau-Pinson, hvilka alla stodo hr Delescluzes kommun så nära och försökte bli dess beberrskare. Vidare hr Ranc, som öfvergaf kommunen, emedan han ej kunde bli dess ledare, och ytterligare tjugo andra kommunalister, som skola bilda en mäktig och, hyad ioflytandet beträffar, öfverlägsen minoritet inom hufvudstadens kommunalråd. Vi få ej glömma, att i den gamla Pariskommunen (under den första revolutionen) var det minoriteten, som herrskade, och att äfven i kommunen af år 1871 en våldsam minoritet beherrskade flertalet. Man kan vara fullt öfvertygad derom, att de 35 revolutionärerna blaud stadsfullmäktige skola begagna det första bägta tillfälle att spela en vigtig politisk roll. Omständigheter kunna inträffa, som lägga all makt i deras händer, och det är icke svärt att förutse sådana omständigheter. I det oordnade skick, hvaruti landet och särskildt dess armå befiuna sig, finns intet att lita på. I departementerna värfvar InternakHonale dagligen nya rekryter och utsträcker sina härjningar till alla industriella klasser, äfven till dem, som hitintills hållit sig på afstånd från den socialistiska rörelsen. Det är väl bekant lvad Lyon är värdt, hvad Marseille kan göra, hvad Bordeaux och Toulouse äro beredda på, I Reims sammanrota sig ar betärne och bilda föreningar i tyskarnes åisyn. Personer, som hitkomma från departementerna, äro uppfyllda af oro öfver hvad de sett derstädes, och en hög embetsman, som nyligen fungerat som ordförande i assisdomstolarne, sade mig i går, att man kan frukta allt, om en huogersnödl skulle inträffa eller när de nya pålagorna börja kännas. Lägg härtill den nöd kriget förorsakat, de lidelser det underblåst, den fåfinga det har sårat, och ni skall förstå, att bland alla dessa tvedrägts elementer, mellan två parter, som hota hvar