Dagens Nyheter – 9 augusti 1871, sida 2

hvilket hånfullt öfvermod i den förra, hvilket lågande hämndbegär i den sednare! Emeller tid böjde sig herr von Pappenheim ned och upptog värjan, som hans motståndare icke förmått qvarhålla, hvarefter han räckte densamma åt honom med en ytterst behagfull rörelse, sägande: — Ni kan allt hvad man lär sig i skolorna; deremot är ni ännu okunnig om hvad man lär sig på slagfälten. — Herr grefve de la Guerche, hans far, kunde äfven detta; Armand Louis skall ock en gång kunna det, sade herr de Charnailles med stolthet. — Jag önskar och hoppas det, svarade den tyske grefvend, i det han mätte fröken de Souvignys kusin med blicken. Armand Louis gick med långsamma steg ut ur galleriet. Haus hjerta bultade; såsom ville det spränga hans bröst. Så snart han befann sig utan vittnen, frambröto tvenne stora tårar ur hans ögon. — Huru han betriktade henne! Huru han smålog! mumlade hav. Ah, jag skall hämnas en dag! 1 Lätta steg hördes nu i alln helt nära intill honom. Armand Louis spratt till; Adrienne stod vid hans sida. — Hu, jag hatar honom lika mycket som du afskyr honom! sude hon. Detta var första gängen fröken de Souvigny kallade Armand Louis för du. Den besegrade in