Dagens Nyheter – 9 augusti 1871, sida 2

Om lustresor till sjös. (Anteckningar nå lediga stunder af en resande engelsman.) Att segla med en lustkutter är ett utomordentligt avgenämt sätt att resa, isynnerhet om man har godt sällskap, reser tillsammans med vänner, hvilka äro på tillräckligt förtrolig fot med hvarandra för att kunna vara ogenerade, men dock icke äro så gamla bekante, att de ha berättat hvarandra alla sina bästa bistorier och för hvarandra uttömt sina bästa qvickheter, så att ingenting mera finnes öfrigt. Jag vet ingenting, som kräfver mera omtanke än just att välja passande sällskap för en resa med en lustkutter. Ihuruväl det kan vara svårt nog ati: sammansätta och leda en poli tisk middag, gifven af en eller annan matador på landsbygden, är detta dock en småsak mot ofvannämda uppgift. Ea enda trumpen eller otreflig passagerare kan förstöra hela resan, och man kan ju omöjligt bli honom qvitt förrän man kommer hem igen. Då en person, som icke sielf eger fartyg eller är medlem af något segelsällskap, önskar komma ut på en liten kryssning, vill jag råda honom till att hellre hyra en kutter än köpa en. Vill man göra en längre tur och är ett halft dussin, är det verkligen icke något dyrt sätt att färdas, och en sädan tur, med makligt väder, i gladt sällskap och med tillgång på goda böcker, skall man minnas med nöje så länge man lefver. Ett af hufvudvilkoren vid lustseglats är att hafva en sorgfällig, erfaren och fullkomligt pålitlig skeppare. Det kan vara mycket tretligt att ibland sjelf vara skeppare —i syvnerhet om man t. ex. sjelf vant till örlogs och tycker om att segla — men vinden kan stun dom vara kontnär och skarp, och uätterna kunna ibland vara ruskiga och våta, och herrarne. kunna råka att vara sömniga och da merna i kajutan kunna vara ett mera lockande sällskap än kompass och roder, och så ir det så lagnt att veta, att man kan gå och LR tN REDS EINAS INR SR YNSNRRRERNR et RATATA ARG PLMANA ko mV