Dagens Nyheter – 8 augusti 1871, sida 2

-— VU — Han är en slägtinge till oss, men jag har aldrig sett honom. — Jaså... Han har annars i sin källare de bästa franska viner jag någonsin har druckit... Det är herr de Pardaillan som talat med mig om fröken de Souvigny. Han påstod att han väntat henne i fjorton år. — Tolf, min herre. — Tolf, om ni så vill. Han lät mig dessutom veta att er kusin hade en stor förmögenhet i Sverige; men hon är en utomordentligt intagande flicka, så att jag undrar icke på att man gerna håller henne qvar i Frankrike. Vredens rodnad uppsteg på Armand Louis kinder. — Herr grefve!... utropade han. — Hvad menar ni? svarade tysken med en gäckande min; skulle fröken de Souvigny icke vara rik, skulle herr de Pardaillan ha talat osannt? Eller är hon ej i detta slott, der jag tycker mig vilja minnas att jag helsade på henne i går afton? Herr de la Guerche bet sig i läppen så hårdt att blodet hotade att spricka ut. — Eftersom jag ingenting sagt som är osannt, min herre, så låtom oss ej. vara onda på hvarandra, tillade främlingen. Och åter fästande sina blickar på en af galeriets väggar, återtog han helt lugnt: — Ni ha här en vacker samling af alla möjliga till krigareyrket hörande redskap. — Jag hoppas fullt och fast, tänkte Ar