Dagens Nyheter – 4 augusti 1871, sida 2

soldater, tyska ryttare, som begåfvo sig tillbaka till sitt aflägsna hemland, fattiga äfventyrare m. fl. tvekade ej att vid nattens inbrott begära herberge och mat i slottet, och till vedergällning för det gästfria och hjertliga bemötande, som kom dem alla till del, lärde de gerna bort hvad de kunde af konsten att handtera vapen. Om qvällen vid den sprakande eldbrasan, berättade de för sin värd, hvilka äfventyr de haft under krigen, och beskrefvo huru en man med hjerta förstår att draga sig äfven ur det kinkigaste spel. Det fanns icke en främling, som ej frapperades af Armand Louis behagliga uppsyn och väsende, icke en ädling som ej intogs af förtjusning öfver hans utsökta artighet och fina takt. Hans frimodiga och beslutsamma väsende talade genast till hans fördel; hvad man sedan såg, allteftersom man lärde känna honom, var långtifrån egnadt att utplåna detta första, goda intryck. En hjeltes själ bodde i denna ynglings kropp. Herr de Charnailles hade varit med i de stora krigen under Henrik den fjerdes tid; han hade slagits mot Ligan och hertigen af Guise; han underlät också icke att, såsom gubbar i allmänhet bruka, traktera med långa berättelser om sita ungdomsöden, samt de händelser som förr i verlden timade; och denne. kenungs ärofulla historia, hvilken med svärdet i hand åt sig eröfrade en tron, fyllde Armand Louis stolta själ :.cd3 usiasm. Han brann