Dagens Nyheter – 4 augusti 1871, sida 2

— Il — en betydlig förmögenhet. Efter att ha tillbragt åtta dagar såsom gäst i herr de Charnailles slott, började den gamle hofmästaren med sorgsen min tala om att fortsätta resan. Men man uppmanade honom under hvarjehanda förevändningar att stanna ännu en dag, en vecka o. 8. v., och härtill lyssnade han villigt. Resan uppskjöts. oupphörligt; den gamle befann sig allt bättre på Grande-Fortelle. Så förflöto — sex år, under hvilka fröken de Souvigny och hennes följeslagare hvarje morgon borde ha stigit till häst, för att öfver Tyskland begifva sig till Östersjöns stränder, men aldrig kommo sig för dermed, En vacker dag inträffade att hofmästaren, som ännu då och då fortfor att sBäga: i morgon resa vi, insomnade, för att aldrig mera vakna. I dödsstunden kallade han den gråtande Adrienne till sig och hviskade, omfamnande henne: — Vill ni säga till herr de Pardaillan, att det icke är mitt fel? Derpå tillade han, vänd till herr de Charnailles: — Jag öfverlemnar henne i er vård... älska henne, som vore hon ert eget barn. Dessa ord voro hans sista. Fröken de Souvigny förklarade att hon på intet vilkor ville fara från slottet och sina dervarande vänner; 80 der huru det kom sig att en faderoch moderlös flicka, gom skulle stanna på Grande