Dagens Nyheter – 4 augusti 1871, sida 1

tro. Straxt utanför den nya begrafoingsplatsen har ett stort dike blifvit upptaget, och för att hindra jordras hafva sidorna blifvit klädda med — gamla grafhällar från 16och medlet af 1700-talet. Flere af dessa äro alldeles utmärkt vackra, med figurer i upphöjdt arbete och ännu läsliga inskrifter. Till råga på skamlösheter äro dessa sidor af stenarne vända utåt, så att man der nere i diket läser namnen, födelseoch dödsdagen för den och den rådmannen, köpmannen o. 8. v. Jag vet ej, hvar dessa stenar äro tagna, men som en mängd dylika står upprest på gamla kyrkogården vid stadens nu begagnade kyrka, förskritva sig äfven de ifrågavarande antagligen derifrån, och i hvilket fall som helst är det väl kyrkorådet, som närmast bort hafva eftersett och vårdat detta åt kyrkan anförtrodda deposituam. Brefskrifvaren är icke den ende trämling, på hvilken anblicken af detta helgerån gjort ett ytterst obehagligt intryck. Bernstensarbeten. Man kan knappast få se något näittare och smakfullare än en samling bernstensarbeten, som under de tre sista åren blifvit tillverkade af den redan åldrige rådmannen och handlanden Borgman i Trelleborg, skrifver tidningen Framåt. Hr B. har under hela sin affärstid handlat med bernsten, som i icke ringa mängd uppflyter vid Falsterbokusten, och redan för 30 år sedan hade han försökt sig i hvarjehanda arbeten af nämda ämne. Under den verksammaste delen af sitt lit har han saknat tid till dylik sysselsättnivg, och det är nästan förunderligt, att en gubbe kunnat nå en sådan skicklighet. Samlingen innehåller miniatyrmodeller till bondens vanliga redskaper såsom en s.k. böstvagn med spjelhäck, plogar, harfvar, vält, räfsor, liar och andra mindre verktyg; en fågelbur af böjda bernstenstrådar, en ytterst praktfull obelisk af stora bernstensstycken sjöredskap, prydnader m. m. Redskapen äro med största noggrannhet eftergjorda och hvarje äfven den minsta detalj har sin motsvarighet; endast bjulringarna bestå af hela stycken. Vi meddela detta såsom ett bevis att snillet, der det finnes och icke genom okunnighet eller brödbekymmer törqvätves, alltid bryter sig en bana, om det än skall ske på sena ålderdomen. i Herr B. eger en storartad och högst värdefall samling af nordiska fornlemningar från stenoch bronsåldrarna. Tyvärr är densamma icke ordnad och således svårligen tillgänlig för en fornforskare. Stenhuggeriet i Wisby. som eges af hr J. W. Klintberg, omtalas af en korrespondent från Wisby till Dagligt Allehanda, och yttrar korrespondenten derom, bland annat: För närvarande sysselsätter hr Klintberg 26—28 arbetare, af hvilka de flesta äro spridda öfverallt kring ön, springande och brytande marmor ur bergen. Den vackraste marmorn och de renast hvita korallerna fås på östra och sydöstra kusterna likeom de efterfrågade trilobiterna (ett slags petrificerade sjödjur) i trakten söderut fråv Klintehamn. En trilobit om väl två tums längd anträffades för två ir sedan af en aktris i närheten af Klintehamn, der hon jemte sällskap då gaf representationer; hr K. inköpte den ganska dyrt och visar den nu såsom en märk värdighet, ehuru petrifikatet något skadades, då det oförsigtigt slogs loss ur sin bädd i klippan. Marmorexpositionen har att bjuda på bord med utmärkt vackra så fötter som skifvor, broscher, knappar, brefpressar m. m., allt till ytterst billiga pris. Dylika expositioner äro ock anordnade i Bikupan (or 12 Lilla Vattugatan) i Stockholm, i Ronneby, Vestervik, Helsingborg och Karlskrona, ehuru prisen naturligtvis måste ställa sig något högre på dessa platser än här. Förliden månad ingick från Hamburg förfrå