Dagens Nyheter – 4 augusti 1871, sida 1

gladde sig åt-att de icke längre behöfde kämpa mot den förskräcklige generalen, som så efta besegrat dem; hugenotterna sörjde öfver att deras anförare tappat modet. — Han vet att samma öde väntar honom som den af S:t Michael öfvervunne afgrundsanden; han fruktar att till sist duka under för mina knytnäfvar, sade herr de Chaufontaine, som tog på sig en stolt min, då han så der blygsamt jemförde sig med erkeengeln. — Någon nedrig munk bar förhexat honom, tänkte en ung calvinist, som nyss börjat tjenstgöra som löjtnant. — Han drömmer som en lärd man! — Han sofver som en abbå! Ack! om herr de la Guerche ofta drömde, så sof han så mycket mindre. Den munk som förhexat honom, erkeengeln som besegrat honom, det var ingen annan än hans lekkamrat från barndomens dagar, fröken Adrienne de Souvigny. Man kan säga att Armand Louis känt henne så länge han kunde minnas tillbaka; men det var först för ett par månader sedan han börjat se på henne; och ju mera han såg, desto omöjligare blef det för honom att låta bli att beundra henne.