Dagens Nyheter – 2 augusti 1871, sida 2

Och Uffe hade en vacker dröm. Han tyckte att han befann sig på ett ställe, der allt var honom så välbekant, ehuru han aldrig sett det sådant förr. Rundtomkring hördes en utomordentligt herrlig musik, den lät som dämpade harpotoner, under det att ett mildt silfverljus utbredde sitt strålande skimmer öfver allt, som omgaf hopom. Men långt framför sig varseblef han en så stark ljusglans, att han måste nedslå ögonen och förmådde icke vidare se derpå. Emellertid märkte han att från denna flammande ljusglans kommo två vackra gestalter emot honom, de höllo hvarandra i handen, och då de hunnit närmare, igenkände Uffe i dem Viggo och Inez. De sågo båda helt annorlunda ut än när de lefde här på jorden och Uffe var tillsammans med dem, men likväl tviflade han intet ögonblick på att det var de och inga andra. — Hvar ha ni varit så länge? frågade Uffe dem. — Vi ha varit der, hvarest det aldrig talas om länge, utan allt är evighet och allt är glädje, svarade de. — Kan jag ej få följa er dit? frågade Uffe. — Vi komma i dag för att hemta dig, genmälde de två andcväsendena. — När? — I dag. Uffe ville fatta dem med sina händer, men