Dagens Nyheter – 2 augusti 1871, sida 2

uteslutande af blåsinstrument, nemligen: 2 flöjter (stor och piccola), 2 piccola-klarinetter, 3 klarinetter, alt-klarinett, 2 kornetter, 2 horn, tenorhorn, 4 trumpeter, 3 basuner (alt-, tenoroch bas-), oboe, bastrumma, liten trumma, cymbaler och gonggong m. fl. Instrumenten äro alla af god beskaffenhet och de flesta exekutörerna besitta mer än vanlig skicklighet. De spela med säkerhet, uttryck och precision, ha ett ypperligt pianot och forte! och iakttaga äfven de finaste nyanseringar; de stå under anförande af hr G. Rosbeck, som tyckes besitta alla en god anförares egenskaper och som dessutom är en god kompositör. Torsdagens program var sålunda sammansatt: Hyllningsmarsch ..nsssmssseses sensensan G. Rosbeck, Uvertyr till Le Serments......... ... Aubert. Potpurri på svenska melodier ... Berens. ARENA EES se mt vertyr till La Ohasse du Jeune Hen sosssasn sossssss sees rensar oss san Michel. Potpurri ur Friskytten? (arrangeradt af G. Rosbeck). . Weber. Melodier (arrangerade af Söderman) Bellman. Marsch, Farewell to Londons ........ G HKosbeck. Hyllningsmarschen är ett vackert prof på direktör Rosbecks förmåga som kompositör för blåsinstrumenter. Hvad som icke minst smekte engelska öron var, att marschen slutar med samma melodi som vår egen nationalhymn. Om arrangementet af Aubers vackra och spirituela uvertyr till CLe Serment är af direktör Rosbeck, länder det honom till stor heder. Uvertyren är så väl instrumenterad, att man lätt skulle kunna tro den vara skrifven enkom för blåsinstrument af kompositören sjelf. Den spelades beundransvärdt väl. Potpurriet öfver svenska melodier var af intresse, af skäl, som ej behöfva förklaras. Det innefattade tillsammans omkring 12 melodier, af hvilka de flestå voro verkligt sköna, och gjorde ett så mycket större intryck i följd af det skickliga sätt, hvarpå de olika melodierna voro grupperade och sammanflätade. Först kommer en liflig melodi, sedan en klagande och så vidare, ända till slutet. De svenska melodierna 1 moll äro synnerligen friska och vackra, och ett slående exempel härpå i torsdagens program var Neckens polska, som fröken Nilsson sjunger så utmärkt 1 sista akten af Hamlet4, der Ambroise Thomas på ett så effektfullt sätt har begagnat denna melodi. Det förtjenar aumärkas, att denna visa ursprungligen var en rask dansmelodi, och att den klagande karakter, den nu antager, är en följd af det långsamma tempo, hvari den sjunges, vare sig i form af qvartett, eller — såsom i Thomas opera — som söolonummer. Dess kompositör drömde ej om att gifva den en sådan karakter. Bland andra intressanta melodier i detta potpurri, voro I rosens doft, komponerad af aflidne prins Gustaf, broder till konungen och prins Oskar; Vermlandsvisat; Glädjens blomster; Hvila vid denna källa och, såsom coda, en del af CKarl den 12:tes marsch. Några af melodierna voro af Bellman, en musikalisk skald som lefde på Gustaf den 3:djes tid och antages ha komponerat en stor mängd af de melodier, hvilka i Sverige anses nationelaX, CBjörneborgsmarschen är af finskt ursprung, den är full af lif och kraft. Mchuls pompösa och karakteristiska uvertyr till La Chasse du Jeune Henri4, den enda i minnet varande delen af en längesedan förgåten opera, fullkomligt lika skickligt arrangerad, som den förut omtalade af Auber, utfördes om möjligt bättre: Måehul sjelf måtte ha skrifvit denna-uvertyr uteslutande tör bläsinstrumentor, så lätt och väl ligger den för sådana. Potpurriet ur Friskytten, som spelades ypperligt, var ett annat vackert prof på direktör Rosbecks skicklighet som arrangör. Bellmansmelodierna, äfven återgifna i form af ett potpurri af Söderman, erbjödo ytterligare prof på den rena melodiska ädra, som fanns hos den svenske skalden. De voro tillsammans sex, några lifliga, andra klagande, alla bärande en prägel af äkta omedelbarhet, ehuru den sjette har starkt syskontycke med vär egen populära melodi Weel may the keel row. — Direktör Roshecks marach Faraxelt