Dagens Nyheter – 1 augusti 1871, sida 2

-— JTäv -—-— på sina soldater, dessa lugna och förståndiga karlar, som ena dagen med den största oförskräckthet trotsade kulor och bajonetter och nästa dag hjelpte bonden att sätta potates med en ifver, som om de aldrig haft annat att beställa — och sedan jemf;rde dem med de mycket talande och mycket skrytande personer, bland hvilka han nu lefde; då mäste han fråga sig sjelf, om det verkligen var samma danska folk han såg här och hade sett derborta, en sådan skillnad var det. Detta prål och skryt, denna vigtighet och egenkärlek, denna öfverdrifna sjelfbelåtenhet utgjorde den skarpaste motsats till den anspråkslöshet, blygsamhet och tillbakadragenhet, som han funnit hos den simple soldaten, och som så innerligt hade fästat honom vid denne. Hade Uffe i sin barndom alltid måst höra, att danska folket var det svagaste och minst begåfvade af alla europeiska folk, så fick han nu veta, att det var det utomordeftligaste och mest makalösa af alla folk: det ena syntes konom vara lika långt från sanningen som det andra. När Uffe tänkte på den stora uppgift, som nu var det danska folket förelagd, en uppgift så betydelsefull, att dess lösning väl kunde kallas en lifsfråga, nemligen att fästa Slesvig, det länge glömda, det länge misshandlade Slesvig vid moderlandet — och när han då såg, på hvilket lättsinnigt, egenmäk