Dagens Nyheter – 1 augusti 1871, sida 2

Article Image
spekulationen må nu vara god eller dålig — icke anstår en kommun säsom sådan. Nu hysa de flesta af stadens invånare farhåga, ja visshet, att detta byggnadsförslag, hvars kostnad skulle blifva minst 100 .000 rdr , skall, om det antages, blifva en mycket dålig affär, hvilken, långt ifrån att lemna någon vinst, såtsom dock är förespegladt, skall komma att beydligt öka de härstädes redan forut allt för stora kommunalskatterna. Enligt det andra förslaget skulle det nuvarande rådhuset, hvilket är tillräckligt för kommunens behof, undergå en grundlig reparation, hvars kostnad skulle uppgå till 18.000 rdr. Det är helt naturligt, att detta sednare förslag har allmänna meningen för sig i staden, och man hoppas att hrr stadsfullmäktige ej skola besluta något som strider mot kommunens intresse, d. v. s. belasta den med en skuld på minst, men säkerligen mer än 100,000 rdr, utan, oberoende af alla sidoinflytelser, antaga det andra förslaget. Arbetena å Upsala—9Sala-banan bedrifvas nu med synnerlig ifver. Man har redan terraserat en sträcka af nära en mils längd med en arbetsstyrka af något mer än 1,000 man. I prios Gustafs folkskola var i går en utställning arrangerad. Såsom jag redan berättat, har här nemligen under några veckor på länets hushållningssällskaps bekostnad meddelats undervisning i korgflätning, hvilken undervisning i går afslöts med en utställning af de förfärdigade arbetena. Man kunde icke undgå att blifva öfverraskad af de ganska vackra prof på elevernas skicklighet, som de exponerade produkterna, oaktadt undervisningskursen varit ganska kort, lade i dagen. Man hoppas att korgflätningen hädanefter skall utgöra en ingalunda ovigtig binäring inom provinsen Uplaud, som är fattig på sådant. Med synnerligt intresse väntar man vid universitetet utnämningen af en adjunkt i franska och italienska språken. Adjunkturen har flera gånger varit förklarad ledig, men, utom sista gången, endast en sökande sig anmält, nemligen docenten i franska språket och litteraturen doktor A. J. Ling. Ehuru af akademiska konsistoriets majoritet förklarad kompetent och uppsatt på förslag har hr Ling dock icke af kansleren, som eger tillsätta adjunkter, blifvit till platsen utnämd. Orsaken härtill är den, att professorn i lefvande språk, hr Hagberg, motsätter sig utnämningen och för sin del förklarar hr Ling inkompetent, ehuru denne sednare af hr Hagbergs företrädare, professor emeritus Böttiger, kallades till docent. Då senaste ansökningstiden var tillävdagången, hade, utom hr Ling, säsom sökande anmilt sig doktor P. A. Geijer, som, efter hvad alla, säkerligen äfven han sjelf, medgifver, icke står i något afseende framöm sin medsökande i me riter. Konsistoriet har uppsatt båda på förslag, hr Ling i första och hr Geijer i andra rummet, och man väntar nu, som sagdt, med mycket intresse kanslerns utslag. Huehondeförening. Vid det nyligen hållna landtbruksmötet i Trelleborg beslöts, på framställniog af kyrkoherden OC. R. Wulff i V. Ahlstad, att bilda en husbondeförening, i sanma syfte som en nyligen stittad förening i Lösen och Augerum, nemligen att förmå tjenare och underhafvande att göra insatser i ränte och kapitalförsäkringsanstalt, för att betrygga sin egen och sina barns ålderdom. En raak förjefileke, I sällskap med några andra personer befann sig i lördags åtta dagar sedan en ung flicka från Eldsberga soeken på väg till Halmstad. Ankomaa till färjstället i närheten af Fylleåns utlopp, funno de, att färjan låg vid motsatta stranden, utan att någon person syntes till, som kunde föra densamma öfver till våra resenärer. Här voro goda råd dyra. I staden skulle man uppgöra vigtiga affärer, som ej tålde uppskof; så var väl åtminstone den omnämda Eldsberga-flickans mening — allt nog, den vän tan blef det unga blod för lång. Beslut och handliovg äro, som vi veta, ett hos qvinnpan ; ett beslut var fattadt och sattes genast i verkställighet. Flickan kunde simma; plötsligen kastar hon sig i vattuet (sedan hon, i parentes sagdt, skyndsammeligen underkastat sin toalett en erforderlig förändring), sim mar i en ganska stark ström öfver till motsatta stranden och för, i paradisisk drägt, färjan öfver till de å andra sidan väntande personerna, som sålunda, liksom den raska färjeflickan, kurde obehindradt fortsätta sin väg till staden. Huruvida vår hjeltinna försport vågra för helsan menliga följder af den ansträngande halmstadsresan, nämner ej vår sagesman, säger Hallandsposten.

1 augusti 1871, sida 2

Thumbnail