Dagens Nyheter – 29 juli 1871, sida 2

— 401 — af glädje, när hon skulle få återse den länge saknade sonen. Äfven -Nadna Vår närvarande. Hon hade tillbragt större delen af vintern i öfverstens hus. Så snärt denne nemligen erfarit sin sons förlofning, hade han enträget begärt att Nanna skulle komma öfver till honom och besöka honom. All den kärlek, som öfversten uraktlåtit att bevisa sin son, öste han nui ymnigt mått öfver sin blifvande sonhustru. Öfversten gick fram och tillbaka med händerna på ryggen, oaflåtligt funderande på hvad han skulle säga. Han var så fördjupad i sina tankar, att han icke hörde att någon ringde på klockan i förstugan. Plötsligt stannade öfversten framför dörren, ett uttryck af lycka hvilade öfver hans ansigte, ty nu hade ett ljus uppgått för honom, nu visste han hvad han skulle säga till Uffe, I samma ögonblick öppnades dörren, och Uffe stod framför honom. Öfversten förblet stående orörlig, ett sällsamt minspel förmärktes på hans ansigte; det förträffliga, han nyss blifvit ense med sig sjelf om att säga till gin son, hade åter gått ur hans minne just nu då han skulle säga det. Icke heller Uffe talade, men det låg ett egendomligt, frågande uttryck i hans anlete. Dä föll honom öfversten plötsligt om halsen, omfattade hans hufvud, kramade det mellan sina händer, öfverhöljde det med kyssar, tills ändtligen hans sinnesrörölse fick luft genom starka snyftningar.