Dagens Nyheter – 29 juli 1871, sida 2

glimt af den unga vårslen hade man hugnats med, likväl prunkade öpenhamn med den herrligaste sommarprakt skogarne och drifhusen hade blifvit pluåcade, löf och blommor prydde husen från tällaren ända upp till takåsen, väldiga danndrogs-flaggor svajade från fönstren och på taen. . De gamla fästningspoiarne kunde man icke känna igen, till den gra hade de blifvit utsirade. Öfver och bredid dem hvimlade det af menniskor, som stodcoch sutto så sammanpackado att man endastråg hufvud vid hufvud; de ville alla var: på Bin post för att höja det första hurrsrop; för landsoldaten och kasta de första blommora på honom, Men detta vår blott en börjar inne på de trånga gatorna knuffades och tingdes man, polisen Hade den allra största svåghet att åstadkomma en tillstymmelse till otning, i alla fönster sågos riktiga pyramider f hufvuden. Så hördes ett rop lånf borta: Nu komma de!4 och detta rop upproades sedan af tusentals röster; och nu gjord man en ytterligare förtviflad ansträngning, få att få den stackare, man hade framför sig, ersmula nedtryckt och. sig sjelf en smula uppyftad, härpå följde naturligtvis vreda blickarocH trotsiga ord — men nu: kommo soldatera, de första bajonetterna blänkte i solskeet, och då uppgafs ett jubelrop, som ryckte ted sig alla vredu blickar och trotsiga ord, likasom det skummiga vattenfallet rycker red sig de trälappar