—— HE jag ej heller ha Inez hos mig. Men dig förstår jag och dig har jag tillit till och dig älskar jag — ja, till dig vågar jag säga, som den förste mannen sade, då hans själ tröttnat vid stjernornas skönhet och naturens omvexlande fägring, och han till sist fick se qvinnan: SDenna gång är det ändtligen ben af mina ben och kött af mitt kött. Nanna lade sin arm kring Uffes hals och blickade in i hans mörkblå ögon. Han tryckte en kyss på hennes läppar. Derpå reste de sig upp och gingo in till den gamle jägmästaren och hans hustru. ——AL—