Dagens Nyheter – 28 juli 1871, sida 1

genomförde det svåra skånska hösttåget och slutligen under den : dagslånga striden vid Lund beseglade Sveriges räddning och sin egen ära. Under följande krigsår hjelpte man sig fram så godt man kunde. Indragningarna af krigsmanshemman fortgingo oafbrutet och mest till gagn för rytteriet, så att denna del af hären var vid fredsslutet nästan i bättre stånd än någonsin förut. Af fotfolket deremot återstod knappt hälften. Den 1680 beslutade reduktionen skulle emellertid förvandla en stor mängd dåvarande frälse till kronohemman, hvarigenom de borde vid utskrifningarne komma att gifva ett dubbelt större antal knektar. Man hoppades kunna få ända till 7,000 i stället för de 2,197, som 1671 erhöllos. Men redan Karl Gustaf hade, såsom man säger, tänkt på en annan ordning, och Karl den elfte önskade för hela riket ett visst knektehåll, ungefär sådant, som det i Dalarna. Vid riksdagen 1680 väcktes fråga derom. Karl ville, att adeln i stället för rusttjenst borde vid hvarje gård gifva bostad åt en kronans ryttare. Men Axel Stålarm talade deremot och ståndet vägrade. Karl föreslog i rådet, att de fordna utskrifningarna borde bland frälsebönderna afskaffas och vissa knektehåll i stället införas. Gustaf Oxenstierna hade uppsatt förslaget derom. Men Johan Gabriel Stenbock svarade: Jag tror det vara bäst, att vi tehålla den gamla utskrifningen, ty derigenom har man medel i hand att kunna hålla ordning på folket. Dessutom fordrar konungen 1,200 man af hvarje landsort, och för att tillvägabringa så stort antal, lära många af våra sätesgårdar få dansa med i frälseböndernas knektehå!l. Häruti instämde Göran Gyllenstierna, och rådet beslöt afstyrka förändringen, utom i gränsorterna, der den ansågs nyttig, såsom ett medel att förekomma den eljest vanliga rymningen. Tvenne ting framsticka i detta svar. Det ena är farhåga för nya uppoffringar, det andra är kärlek till de gamla utskrifoingarpe och till den lägenhet de gåfvo att kunna på hvarjehanda sätt hålla efter allmogen; stundom till nytta för landet genom att skaffa bort en hop vanartiga personer, stundom till nytta för adelsmannen; knektutskrifvaren, genom att kunna hjelpa vänner och skada fiender. En tredje bevekelsegrund kan derjemte lätt anas, nemligen ovilja mot konungen och derföre ock mot hvarje hans förslag. Sådana voro de skäl, på hvilka svenska rådsherrarne afstyrkte den för hela fäde, neslandet så utmärkt nyttiga förändringen. Två år derefter hade samma rådsherrar förlorat dels sina embeten, dels den förnämsta delen af sin makt. (Forts.) Tepe tar borg sä BR Seg NR REY SBI HÖJAS MON KIRAN EST SE KP RER rt SE EEE