Dagens Nyheter – 26 juli 1871, sida 2

-—— TIVFE — Hade jag vetat detta för en half timme sedan, då skulle allt nu se annorlunda ut, var generalens svar. — Hvad har då skett? — Jag har sändt ett bud till öfverste Schepelern, för att kalla honom tillbaka. När underrättelse kom, att Lessöe och Schleppegrell stupat, och att veastra flygeln var upprifven, då tordes jag icke våga allt på ett kort, utan sände en ordonnans till Schepelern. — Måtte hans häst bli skjuten och han aldrig hinna fram till sitt mål! utbrast Uffe. — Gifve Gud, att karlen sjelf måtte bli skjuten, han och hans medförda order sjunka till träskets botten, der så mången bra karl hamnar i dag! ropade major Amstrup. För tusan, här finns det kulor i öfverflöd för dem som icke behöfva dem, kan det då inte finnas en enda för honom, som har ett så stort behof deraf! Men hvarken ordonnansen eller hans häst blef skjuten. Båda ankommo välbehållna till öfverste Schepelern. Denne hade då nyss fulländat sin kringgående rörelse och stod just i begrepp att falla fienden i ryggen. Nu fick han emellertid order att oförtöfvadt återvända. General Krogh. hade åt öfverste Schepelern anförtrott det farliga uppdraget att kringgå fienden, emedan öfversten var en lugn och omtänksam man, som noga iakttog gifna order. Tyvärr iakttog han dem alltför noga — lyckan hade vändt sig, danskarne marscherode nu framät i full fart, man kunde se röken frän