Dagens Nyheter – 26 juli 1871, sida 1

deras kanoner långsamt draga sig åt söder, ett säkert tecken till att de segrade — men öfverste Schepelern iakttog sina order och drog sig tillbaka, ipprorshären kunde obehindradt retirerå till Rendsborg. Vi fästa åter våra blickar på den egentliga valplatsen. Det led mot middagen, regnet fortfor ännu. Båda härarne voro lika utmattade, de måste rasta en stund, innan de ånyo grepo sig an med det blodiga arbetet. Likasom två starka brottare, som hårdt omfattat hvarandras nackar och ryggar, tumlat fram oeh tillbaka och användt alla möjliga konstgrepp, utan att den ene förmått kasta omkull den andre, samt nu ett ögonblick släppa de jernfasta tagen, för att hemta andan — så stodo de båda härarne midt emot hvarandra. Skjutningen upphörde, en underlig stillhet inträdde ofvanpå det våldsamma stridsbullret. En och hvar visste, att man bereddo sig för den sista afgörande dusten, nu kom det bara ån på, hvilkenderas mod, stridslust, hopp om seger skulle vara längst. Uffe var både hungrig och trött. Sedan klockan 1 på morgonen hade han varit stadd i oafbruten verksamhet, under de sista timmarne i högsta grad ansträngd såväl till själ som kropp. Han skaffade sig något att äta och uppsökte derefter ett litet skjul, der han lade sig att sofva, sedan hån först befallt sin uppassare att väcka honom, så snårt det kom i fråga att hans närvaro behöfdes.