En menniska, som så der oförskräckt dag ut. och dag in leker med döden, måste ovilkorligen väcka en viss grad af nyfikenhet och intresse, och jag föresatte mig att göra hans personliga bekantskap. Detta lyckades också genom en annan, i Kristallpalatset uppträdande konstnär, som jag kände, och Blondin inbjöd oss båda en eftermiddag, efter slutad representation, att följa honom hem till hans bostad i Sydenham. Vi stannade qvar på te, och samtalet rörde sig hela tiden naturligtvis om konst, Jag frågade Blondin, af hvilket hemligt medel han begagnade sig för att kunna utföra sådana djerfva promenader, som jag sett honom göra; jag frågade honom, hvarifrån han tog sin säkerhet — hur han kunde undgå att få svindel eller darra på fötterna. Blondin skrattade. — Det är helt enkelt, sade han, min grundlag för balansen är utstgten, Jag ser icke ned, icke upp, icke åt sidan. Om jag skulle se ned, skulle jag falla. Jag fäster blicken på något afligset föremål, som jag ej ett ögonblick lemnar ur sigte. Jug ser ingenting annat än ett högt träd, ett hus, en klippa, eller något annat orörligt föremål, hvarvid jag hakar mina ögon fast. Jag går då inte öfver en afgrund, jag går helt enkelt öfver parketten i en salong. — Man talar mycket om min oförvägenhet; jag är inte oförvägnare än någon annan konstnär, men jag är säker. — Se på vår vän här, fortfor han och pekade på min följeslagare, en af Europas förnämsta trapez-konstnärer, Leotard; hans styrkaligger i hans oförvägenhet, hans hängifvenhet för yrket, men han skulle inte, trots sin skicklighet, som är relativt störr2 än min, kunna göra en promenad på min tråd. Jag känner en annan konstnär, hvars styrka ligger i lvkgiltigheten — han frågar inte efter, om han bryter halsen ef sig, och det är redan mycket. Jag känner också en lindansare, hvars styrka låg i hans ädsla. Så snart han besteg linan, stod ångestsvetten honom i pannan, och just denna dödsångest gaf honom kraft att förena beräkning och säkerhet, ty dödsångsten tredubblar menniskans krafter och skicklighet. Han bröt inte heller halsen af sig, men han dog af hjernslag, just då han hade slutat en farlig promenad. Jag fann förklaringen god, och beviset för att Blondins teori för balansen måste vara den riktiga, är att han ett par tre tusen gånger gedan dess gjort om sina lifsfarliga promenader och nu lifs lefvande befinner sig i Stockholm. Vi stannade gvar hos honom ända till dess sista tåget gick in till London, och han berittade många anekdoter om sitt äfventyrliga lif, bland annat följande: I en stad hade han lyckats engagera on liten akrobat, som han skulle bära på ryggen öfver linan, ty det gör alltid mera effekt, om publiken darrar för två menniskolif än för ett, anmärkte han mycket naivt. Då promenaden var till hälften fullbordad, började emellertid matsäcken blifva något orolig; han höll på att förlora medvetandet af rädsla. Det gällde lifvet, men Blondin förlorade ej sitt vanliga lugn, utan yttrade blott: Om niicke håller er stilla, måste jag släppa er. Den spiken drog, och båda kommo lyckligt och väl fram. En annan gång var dock samma person nära att lyckas med att för alltid göra ett slut på Blondins promenader. Det var en afton i Liverpool. Blondin sköt en kärra med fyrverkeripjeser framför sig på livan. Midt under promenaden antände han fyrverkeriet och fortsatte sin väg, omhvärfd af eld och rök. Akrobaten var placerad på en liten balkong vid den ena masttoppen för att mottaga kärran, då Blondin kom fram, men då akrobaten skulle fatta i bjulet för att lyfta kärran upp på balkongen, gjorde han detta så oskickligt, att han hvälfde kärran åt ena sidan, hvarvid Blondin förlorade balansen. Hans sinnesnärvaro öfvergaf honom dock lyckligtvis icke, utan han släppte ögonblickligen kärra och baJanser-stång, hvilka nedstörtade, och blef sjelf hängande i ena knävecket, på sitt vanliga sätt. Uppståndelsen bland publiken blef förfärlig, ty man tog för afgjordt, att Blondin följt med i fallet; efter den betan afstod emellertid Blondin från att fyrverka på linan, ty, sade han, på mig sjelt kan jag lita, men aldrig på andra, och det skulle kunna hända, att någon oskicklig medhjelpare en vacker dag spelade mig ett fult spratt. Blondin uppträdde i går afton för första, gången härstädes inför en publik af flera tusen percanar gsAmM med förvåning och henundran hlan