Dagens Nyheter – 21 juli 1871, sida 2

yaera ondt under vår kamp för fosterlandets välgång, men ändock tillfaller oss aldrig ens så mycket som en liten orden eller en titel, ehuru det annars regnar dylika nådiga vedermälen till höger och venster om oss. Nej, det är fullkomligt sannt, hvad Klemmesen gång efter annan säger — och dock blir det lika litet beaktadt — att här i Danmark vinna sannt folkliga dygder aldrig något erkännande på högre ort. Vi få emellertid trösta oss med att deras värde uppskattas så mycket högre af det egentliga folket. Detta märker jag bäst af den spridning, som Folkrösten redan fått — danska nationen har i sanning erkänt att det är hennes talan som föres af mitt blad. Och — utan att berömma mig sjelf — torde jag kunna säga att jag är en riktig typ för den danska mnational-karakterep. Jag är godmodig, med en lätt anstrykning af humor, kanske med någon böjelse för maklighet, men liflig och stadd i rastlös verksamhet, så ofta åct är verklig fara på färde. . Dessa egenskaper äro äfven de mest framstående i Folkrösten. Jag har nemligen förändrat min stil mycket sedan den tid, då jag var medarbetare i Skandinaviens Morgenröde, Då försökte jag att vara så skarp och grof, nästan så brutal som möjligt. Dessa egenskaper äro också i min tanke ovärderliga hos en redaktör, och jag ser blott af Klem