Dagens Nyheter – 20 juli 1871, sida 3

Hvarjehanda nyheter, Också ett skäl. Hör på, hvarför låter du alltid din pojke klippas så tätt in till hufvudsvålen, han -8er ju ut som en rakad gris, yttrade någon till en god vän. Jo,ser du, det är egentligen en hemlighet, men eftersom du är min vän, skall du få veta det. — Nå-å? — Du vet ju att hustru min al drig tål att jag på qvällqvisten går och tar mig ett glas bland goda vänner? — Ja, det känner jag nog till, men jag förstår inte. .. — Jo, när lusten riktigt faller på mig, så der en eller två gånger i veckan, säger jag i myndig ton: Mamma lilla, Ludde behöfver bestämdt klippas! Mamma, som gerna vill se sin Ludde snygg, har ingenting att invända och så promenera jag och Ludde ut. Jag går till en hårfrisör, säger till honom: Herre, klipp den här gossen, men klipp honom duktigt. Så kilar jag till minna vänner och hinner alltid att dricka minst två stora varma, innan lilla Ludde är färdig. Begriper å PP) 2 Geneologiskt virrvarr. En person, som nyligen aflidit, har efterlemnat ett papper, hvarpå han skrifvit följande : Jag gifte mig med en enka, som i sitt förra gifte hade en fullvuxen dotter. Min far besökte oss ofta, blef kär i min stjufdotter och gifte sig med henne. Min far blef således min måg; oeh min stjufdotter min mor, emedan hon var min fars hustru. Efter någon tid fick min hustru en son, som blef min fars svåger på samma gång han blef min morbror, emedan han var bror till min styfmor. — Min fars hustru födde också en son, som både blef min bror och min dotterson. Min hustru var min mormor, emedan hon var mor till minsstjufmor och jag var på samma gång min mormors man och hennes dotterson, och i egenskap af min mormors man blef jag följaktligen min.egen morfar! I Bannunlyst, Tidningen Grazer Tagespost offentliggör följande förklaring: Alla mina vänner och bekanta får jag härmed meddela den högst glädjande underrättelsen, att jag, såsom undertecknare af Döllinger-adressen, i dag för första gången rönt den hedern att såsom bannlyst blitva nekad att stå fadder vid ett dop. Jag är icke ledsen deröfver och försäkrar alla, att jag är och förblifver densamma som menniska och vän. Feldbach den 30 juni 1871 Karl Andreas Schuetz, borgmästare. En lång näsa i en representantkammare, Nyligen kom ministern för de offentliga arbetena Wasseige i Belgien i ordstrid med en riksdagsman, och under det motståndaren hade ordet, gjorde han en rörelse, som af oppositionen — den alltid oförskämda oppositionen — sades vara en pied de nez, en lång näsa. Talmannen kallade honom icke till ordningen, eftersom han icke hade sett den ifrågavarande rörelsen; men andre hade sett den, och tidningarne — de alltid förargliga tidningarne — underläto icke att för hela verlden berätta saken. Andra dagen begärde hr Wasseige ordet (allmän uppståndelse) och förklarade, att det aldrig hade kunnat falla honom in, att räcka lång näsa åt den ärade representanten och icke åt någon annan repregentant heller. Det var bara ett påhitt af tidningarne; han hade blott gjort cn afvärjande rörelse, vänd till den ena eller andra, i anledning af ett eller annat. Derom utspann sig nu en treflig förhandling; några hade sett näsån, andra icke, åter andra hade sett att det icke var någon lång näsa. Slutligen anmärkte en snillrik flamländare: Jag har ingenting sett, men det har jag insett, att vi nu pratati länge nog om näsan. Och det tyckte de andra också. bön De preussiska hofleverantörerna! ha vyligen gjort en missräkning, Sedan ko-! nyng Wilkelm blifvit -kejsare, menade de nersligen att de framdeles borde ha rätt att: kalla sig kejserliga-kungliga hofieverantörer, men genom en allerhögsta order har det blitvit bestämdt att de skola åtnöjas med att vars kungliga. ! a a rr RR RR RR RR TTT TTT