— ö07 — COckså prisar jag mitt fosterland lyckligt för det att ungdomen nu vill föra folkets talan. Ja, mina vänner, ha ni riktigt förstått, hvilken vigtig händelse egt rum i dag? Ni jublade och sjöngo glädjesånger, sedan ni mottagit underrättelsen om slaget vid Fredericia; jag säger eder, i dag har ett nytt Fredericiaslag stått, ett slag, som skall krossa alla fördomens, servilismens, absolutismens onda andar, de der ännu smyga sig omkring ibland 038. Åter har det danska lejonet stått upp, åter reser sig dess yfviga man, vi höra dess väldiga rytande, det väcker alla nervsvaga och hysteriska personer ur deras fega slummer — mina vänner, ett kraftigt hurra för det danska lejonet, ett hurra för Palle Löve, lefve han! hurra! Hurraropen skallade. Palle Löve var synbarligen rörd, han tackade i få ord för allt det förtroende som visades honom —han skulle gerna ha velat hålla ett tal — men — det gifves ögonblick i lifvet — då man är alltför djupt upprörd för att kunna hålla tal — derför — derför — ville han för tillfället icke hålla något tal. Sedan några buteljer utmärkt tokayer-vin gjort sin rund kring bordet, reste sig grosshandlar Löve och tog till orda sålunda: Det är en stor engelsk skald, som har sagt, att hvad man önskar i ungdomen, det har man i rikt mått på åldendomen. Här afbröts grosshandlaren af Palle, som