Dagens Nyheter – 20 juli 1871, sida 2

den unge styrmannen, nu lägger han sin kraftfulla hand vid det knakande rodret! Ja, ung är han hvad lefnadsåren beträffar, men gammal i fråga om erfarenhet och i afseende på hvad han verkat i verlden; Ty redan tidigt började de sällsynta krafter röra sig i honom, som äro honom skänkta i så rikt mått. Jag: vill erinra eder om hans barndomsdagar, huru han redan som tolf års gosse lät höra andens vingslag. En skolpojke var han hvad åldern angår, men på förståndets vägnar var han en fullmogen man — han anade redan då, att mannen3 bestämmelse icke kan vara att sitta på skolbänken, för att låta proppa i sig latinska glosor. Han började utgifva en tidning — ett omoget, ungdomligt försök var det; som han nu helt säkert sjelf ler åt, men dylika omogna försök vittna om, hvilken mogen frukt mandomen kommer, att föra med sig, Han blef student, men hans lifliga ande fann intet behag i maskstungna pergamentsrullar, i dammiga katedrar. Nej, under den fria blå himmelen kände han sig hemmastadd, der andades han fritt, der var han med om att resa vårt frihetsbangr under de oförgätliga vårdagarne. Då ljöd plötsligt krigstrumpeten, de unga kämparre samlades på Dannevirke till en strid för fosterlandet, Palle Löve stod midt bland dem. Sliens säfrika vatten och Flensborgs gamla torn kunna berätta underliga. saker om huru han brottades med Surturs: svarta söner — icke fruktade han för att