Dagens Nyheter – 19 juli 1871, sida 1

upproriska bröder fördrifven från det hela, med undantag af ett litet hörn af sina besittningar. Men trots alla sina vedervärdigheter, behöll han Herat, och gynnad af omständigheterna, af sina medtäflarus felgrepp och oenighet och af den omärkliga men mäktiga moraliska hjelp, som den indiska regerirgen erbjöd honom, blef han slutligen i stånd att krossa sina fiender och åter taga sitt fädernearf i besittning, Under sir John Lawrences ståthållareskap följdes emellertid strängt den så kallade mästerliga overksamhetspolitikenaf den indiska regeringen. Mot slutet af år 1867 tycktes Shere Alis sak vara objelpligt förlorad; hans förslag till persiska regeringen, i hvilket han erbjöd sig att öfverlemna Hoerat mot att få hjelp mot rebellerna, mottogs kallt, och sir John Lawrence kunde icke underlåta att visa det segrande partiet en viss grad af erkänsla, ehuru han omsorgsfullt bemödade sig att intaga en neutral hållning. Vid denna vändpunkt i emirens öde, då endast Herat erkände honom, räddades han genom sin son Yakoob Khans kraft och duglighet från fullkomlig undergång. Denne intog nemligen Kandahar, dit hans fader sedan följde honom med en alltmera växande här. De upproriske flydde till de norra provinserna och Dost Muhammeds arfyinge höll ännu en gång i triumf sitt intåg i Kabul. Nubörjade också ett omslag i Englands politik; benämningen mästerlig overksamhet öfver gafs, och innan sir John Lawrence lemnade Indien, hade hin erbjudit materiel hjelp och för omiren öppnat utsigter till ett vänskapligt förbund. Kom så lord Mayo, och förändringen i den politik, som sir John L:wrence hade påbörjat, genomfördes mera systematskt af hans efterträdare. I Umballa-a-Durbar mottogs Schere Ali med all den prakt och do hedersbetygelzser, som tillkomma en regerande furste, och något mera solidt än blott och bart artigheter. Denna diplomatiska triumf satte kronan på emirens framgång. Hans medtäflare flydde till Persien eller till Tartariet, och hans dynasti tycktes nu vara befästad på Afghanistans tron. Men Shere Ali var en häftig och oförståndig despot, och han framkallade snart en motståndare, lika fruktansvärd som någonsin hans bröder hade varit. Det var hufvudsakligen sin äldste sons djerfhet och tapperhet, han hade att tacka för sitt återuppsättande på tronen, och Yakoob betraktade Afghanistans tron såsom ett arf, som i sin helhet tillkom honom. Men den nyckfulla Shere Ali hade funnit för godt att utse och låta utropa en annan son, en pojke, till sin arfvinge och efterträdate. Yakoob följde icke sin fader till Umballa-a-Durbar och efter flera mindre utmaningar, plantorade han slutligen upprorsfaoan mot honom. Nu följde några hemliga förhandlingar, som båda parterna sökte att hålla så hemliga som möjligt för England. Slutligen, för omkring 8 veckor sedan, erforo vi, att Yakoob belägrade Herat och att uppgifvandet af denna vigtiga och starka plats var nära förestående. Sedan denna betydelsefulla tilldragelse har det gått betydligt utför för vär bundsförvandt Shere Ali. Hans uppreriska son har oupphörligt närmat sig Kandahar och Kabul, och vår korrespondent . Calcutta telegräferade i förliden vecka, att lord Mayo hade blandat sig i saken för att åvägabringa en öfverenskommelse. Om Shere