Dagens Nyheter – 18 juli 1871, sida 2

bättre för hans himmel än för vår jord, och derför tog han dem till sig. — Men det var en mycket bitter förlust för de efterlefvande. — Det var det verkligen, också ha de sörjt ofantligt djupt. Rachel grät öfver sina barn och ville icke låta trösta sig, ty de voro ej mera. Men, Gudskelof, nu har det blifvit bättre, i våras tycktes den bedröfvade familjen börja lefva upp på nytt... Och hvad säger ni om Nanna? Hos henne finns det hjerta och förstånd, må ni tro; jag vet intet nattvardsbarn som jag har haft mera glädje af än af henne. Ni skulle bara ha hört, hvilka märkvärdiga frågor den flickan kunde komma med; jag måste ibland taga hela min teologiska lärdom till hjelp — den låg, min själ, gömd längst ned på botten af hjern-skrinet och hade ej varit begagnad på många Herrans år, så att jag måste leta grundligt, innan jag ändtligen fann den. Men ändå har hon inte blifvit någon blåstrumpa3— nej, långt derifrån! Hon är det raraste och vackraste barn, man kan tänka sig. Har ni lagt märke till det behag, som röjer gig i alla hennes rörelser! Är det nu inte märkvärdigt, den flickan har aldrig sett andra taflor än dem som hänga i vår sal — och de äro sannerligen inga mästerverk — kon har säkert icke det ringaste begrepp om hvad en genretafla är för slag; och dock, har ni sett någon vackrare genretafla