förträffligt, att den på en konstresai Minchen och Balzburg följande året skördade allmänt bifall. Sjelf spelade han nästan alla instrument, men var synnerhet en utmärkt fiolist och konserterade såsom sådan med mycken framgång, Hans minne var till ovanlig grad utbildadt: han förmådde med sådan säkerhet eftor några gångers åhörande uppfatta symfonier och andra större orkesterverk, att han arrangerade dem i hufvudet för sitt kapell och inöfvade hvarje medlem deraf i hans stämma. I 18 år var han verksam såsom musikläraro i det kejserliga institutet för blinda och har jemväl komponerat ett ej ringa antal orkesterverk. Äfventyr I om zoslegisk trädgårs, En framstående tenorist vid operan i Brissel blef der nyligen ofrivilligt hjelten i en komisk scen i zoologiska trädgården. Den unga sångaren, som ofta besöker trädgården, gaf bröd åt ena elefant, med hvilken han tycktes vara god vän. När tenoristen derunder vände sig om för att tala med en bekant, blef elefanten otålig, sträckte snabeln öfver gallret till sin bur, fattade den ,försumliga värden i kragen och lyfte honom så sakta och vackert som möjligt in till sig i buren. Utan att göra honom någon skada, luktade det jättelika djuret på honom på alla sidor, bemäktigade sig det bröd, han ännu hade i fickorna och förtärde det med god matlast. Naturligtvis skyndade man sig att så snart som möjligt befria den unga mannen ur hans fängelse. Hultaxnons Hknt Hnligt en ungersk tidning ha 4 invånare i Grosswardein mot att deponera 30 gulden fått tillstånd af militärkommandot i Temeswar att företaga utgräfningar på ett angifvet ställe i Grosswardeins fästning. En klek man hade nemligen sagt dem, att på detta ställe låg en stor skatt förborgad. Då de började att gräfva, skulle de först stöta på ett rum, som vore uppfyldt af läkemedel; derifrån skulle de komma in iett annat rum, uppfyldt af guldoch silfvertackor; i det tredje rummet skulle finnas en stor samliog dyrbara vapen, inlagda med ädla stenar, och i närheten deraf sultanens källare med 6 i skion insydda fat med den finaste tokayer. Skattgräfvarne ha redan arbetat oförtrutet i 4 veckor och kommit ett godt stycke ned i jorden, men ännu hafva de iovgenting funnit, och dock äro de fast öfrertygade om att de slutligen skola få reda på don stora skatt, som den turkiske sultanen qvarlemnade vid sin flykt från Grosswardein. En anmnenaial indias, som många år hade iakttagit verkaingarde af bränvin, yttrade en gång att en ankare eldvatten innehöll tusen sånger och femtio slagsmål,