Dagens Nyheter – 17 juli 1871, sida 1

— HH sin makt; och framställningen påskyndades ingalunda derigenom att Nanna och hennes mor ideligen afbröto henne med frågor, efter hvilkas besvarande jägmästaren ofta måste gå ett långt stycke tillbaka i berättelsen, för att det skulle bli något sammanhang i denna. Uffe satt helt tyst och modstulen; han tänkte på att, när han förra gången besökte detta hus, då voro de andra bedröfvade och han glad; nu deremot voro de andra glada och han be-. dröfvad. Frun i huset märkte Lans tystlåtenhet och frågade: . — Hvarför språkar ni inte med oss? Kanske ni är trött efter den långa resan? — Ah! han tycker att mitt långvariga prat är tråkigt, sade jägmästaren godmodigt; det är då också din och Nannas skuld att jag aldrig får tala till punkt. — Men hvar är Robert? frågade Nanna; nu skall jag ropa på Robert; när ni får se honom, blir ni nog vid godt humör igen. Och Nanna sprang ut. En stund derefter öppnades dörren, och en dansk dogg, ännu icke riktigt fullvuxen, kom inrusande. I ett nu var han framme vid jägmästaren, hoppade upp med frambeånen mot bröstet på denne, skällde, svängde om på golfvet och bet sig sjelf i svansen af bara glädje, hvarefter han styrde sina steg till Uffe, på hvilken han helsade genom att hoppa upp och slicka honom i ansigtet. UVFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER 108: